Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juli 1868, sida 1

Och hvad blir min belöning, om mina metafysiska saltomortaler lyckas? Skall jag på ett så vidtutseende företag våga mitt anseende såsom filosof och verldsman, och det, utan att jag eger den ringaste utsigt att vinna något i händelse af framgång. En stor man, sade den unga flickan högtidligt, ,,och jag gör er den äran att, i strid mot mina ögons vittnesbörd, anse er för en stor man, trotsar död och smälek endast för idens skull. Det är ju för öfrigt blott det sednare af dessa tvenne ting, som i olyckligaste fall kan träffa er, och då smileken endast är ett imaginärt ondt, som en praktisk filosof bör taga lungt, bör ni ej låta den skrämma er.. : : Men då; sade Hagen förvånad att finna den unga flickan så hemmastadd i en konversationsgenre, hvari han ansett sig som mästare, men då jag redan genom preludierna till mitt föredrag lyckats fästa frökens uppmärksamhet vid min person och rycka konversationstråden från den öfriga er omgifvande kavaljerskedjan, vill jag ej genom några filosofiska kullerbyttor sätta min nyvunna teräng på spel. Jag beklagar blott, att min, brist på ordhållighet förser herrarne här med långa näsor. Hvad fröken beträffar, så — — Så kan jag endast vinna på en allmän näsförlängning, utbrast den originella arftagerskan med. ett naivt, silfverklingande skratt, i det hon med verkligt hjeltemod anspelade på sin lilla äkta celtiska näsa. UHerrarne tycktes tveka, om de skulle instämma i denna oväntade munterhet, men beslöto sig för bevarandet af ett fullkomligt allvar. Den något besvärande tystnad, som nu uppstod, afbröts af musikens ;,manande röst, och Alma gick ut med den smärte och satiriske kongl. sektern. Huru tänkande än den unga flickan var, hönördes hon af dansens sinnliga berusning. Hennes ö8värmiska, nästau frågande ausigtsuttryck tör