Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juli 1868, sida 3

Vid förhör med honom erkände han äfven detta, dervid Lundgren, som oaktadt sitt svenska namn är norrman, uppgaf, att sedan han för att äta aftonvard i Söndags på qvällen gått in på verkstaden, dertill nyckeln legat som vanligt på en slå öfver dörren, hade ban nedtagit byxorna, hvilka hängde på den ena väggen, och aflägsnat sig med dem. Följande morgon belånte han dessa mot 4 rår hos handl. Berg, hvaraf han förskingrat 53 öre. Vid häktningen innehade Lundgren 3 rdr 47 öre, som aflemnats till Berg, hvilken återställt byxorna. Inför poliskammaren i går vidhöll Lundgren, som bitkom från Norge i sistl. Maj månad, sitt erkännande, hvarefter målet remitterades, och Lundgren insattes i häkte. (Från Uddevalla.) En storartad advokat. Bohusläns Tidn. för i Tisdags berättar: Å härvarande kronocelltängelse undergär f. n. en högst komisk skrådderiarbetare vid namn Börje Jobansson Täangström ransakning för det han tör något öfver två månader sedan i trakten kring Marstrand utgifvit sig for att vara sänd från en ,,kronobefallningsman och en ,.gymnasiibefallningsman samt bade för afsigt att ombestyra dels det alla skatter och onera skulle blifva afkortade och dels att den, som anförtrodde sig till honom skulle för frantiden äfvenledes slippa från dylika pålagor, derest han erhöll 1 rdr på hvarje matlag. Allmogen, som råkade ut för denne gynnare, hvilken i sin hemort, Bokenäs socken, vanligen benämnes ,, Börje lårkryp och är en särdeles stor pratmakare, var godtrogen nog taga gynnarens förgyllande snack för bokord och till honom på ett enda ställe betala 12 rdr. På många ställen å ön Tjörn framfor han på samma sätt och tillnarrade sig penningar, tills han af en person, som förstod hans bedrägliga spel, anmäldes för kronolänsmannen i distriktet, som genast lät arrestera gynnaren Sistl. Thorsdag handlades målet sista gången och ,skräddarenu påstod fortfarande att han haft för afsigt ,,klaga öfver skatterna, men st han ej utgifvit sig för att vara sänd af någon:. Emellertid är hans bedrägeri med många personer styrkt, ehuru han vid sista ransakningen på ett ironiskt sätt ansåg, att alla de personer han velat ,,hjelpa fria från skatterna af sakens utgång kunde vänta nytta eller skada, i följd hvaraf han ansåg att de berättelser, dessa afgifvit, borde frånkännas verkan af laga bevis. Att det är en stor vigilör synes af hela hans handlingssätt, och hans åtbörder inför domstolen gifva en tygligare bekräftelse härpå, ty bland många andra dumdristiga framställningar, var han skamlös nog begäre, att åklagaren, kronolänsman ! Nordström, måtte blifva ålagd ersätta honom för det han sutit inom lås och bom i ,2 mån. 2 dagar, med minst 200 rdr. Bansakningen blef uppskjuten till den 30 i denna månad kl. 7 e. m. och vi skola framdeles redogöra för hvad straff han får för sina många spekulationer. ö (Från Falun.) Barbarer. Från Mora skrifves till tidningen Dalpilen under den 7 dennes: Hos kyrkovärden i Norets by af Mora socken bortkom Måndagen den 29 sistl. Juni en penningesumma. och som nämnde dag ingen annan fremmande än i samma by hemmavarande, ogifta qviuspersonen Eriks Anna Larsdotter, hvilken tillförene lidit af svagsinthet och ännu är hvad man kallar mindre vetande, innevarit hos ifrågavarande kyrkovärd, så saknades icke skäl för den misstanken, att Anna Larsdottor förötvat stölden, dertill hon emellertid icke ville lemna sitt medgifvande. Då hon likväl, följande Fredags morgon förklarade sig villig att utgifva revers på den bortkomna summan, styrktes man ytterligare i sina mot henne fattade misstankar. Men då hon antagligen ännu icke kunnat törstöra penningarne, skulle nu hennes förmyndare Wigg Anders Ersson i Noret söka förmå henne att, jemte erkännande af stölden, berätta hvarest hon gömt penningarne; och i detta sitt förehafvande tillvägagick han på följande barbariska sätt. Anna Larsdotter, som nu befann sig hos kyrkovärden, blef nemligen af sin förmyndare, hvilken såväl härvid som ock sedermera biträddes af Hanssons Johannes Larsson i Noret, förd till en för tillfället obegagnad stuga, hvarest de lade henne framstupa öfver en derstädes befintlig kista, och medan Jobannes Larsson vid densamma fasthöll delinqventen, tjenstgjorde den värdige förmyndaren sjelf såsom profoss. i det han med grofva björkkappar på det obarmhertigaste piskade den qvinna, som dock egde så stor rätt att göra anspråk på hans beskydd. Då dessa käppar blifvit alldeles utslitna på den arma varelsens blottade kropp, ansåg förmodligen Johannes Larsson, att det kunde vara nog och lemnade stället. Förmyndaren var dock långtifrån så mensklig. Efter att en stund hafva hvilat sig, skar nemligen Wigg Anders Ersson nya karbaser och började sitt asskyvarda arbete på nytt. Nu vorden ensam med sitt olyckliga offer upplöste han hennes hårflätor, hvilka han lindade om sin ena arm medan han begagnade den andra till fortsättandet af sin illgerning, ej upphörande med bastonaden förr än han af svett och trötthet dertill fann sig nödgad. Anna Larsdotter fördes derefter åter in till kyrkovärden, der bon tvenne gånger svimmade. Ryktet om detta nidingsdåd utbredde sig hastigt, och då kronolänsman Falk dagen derpå infann sig på stället för att undersöka förhållandet, visade det sig vid besigtningen å Anna Larsdotter, att hennes kropp var alldeles svartblå från veka lifvet och nästan ända ned till knäna, bvarförutom huden här och der befanns sönderristad och det dervid utsipprade blodet lefradt. Vid sedermera om saken hållet polisförbör bar Anna Larsdotter erkänt sig hafva begått den stöld, för hvilken hon hölls misstänkt, och såväl hon som Wigg Anders Ersson hafva blifvit häktade och till länsfängelset införpassade. Hvarföre Johannes Larsson, som afven är delaktig i det mot Anna Larsdotter föröfvade våldet, lemnades på fri fot veta vi icke. Måhända var det derföre, att han är en förmögen man och tillhör en slägt, sem vill vara bland de högst ansedda inom kommunen, eller ock förekom möjligen icke nog bindande skäl mot honom. Emellertid pröfvas saken snart intör domstol, då de brottslige säkerligen icke skola undgå sitt välförtjenta straff. — —— — Rapport öfver export af gödboskap etc.