Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1868, sida 3

som manskapet innerligt beklagade. Hela Tisdags förmiddagen förgick med att undersöka bottnen af hamnen såväl som kusten, men förgäfves. Först på eftermiddagen kom den fruktansvärda hemligheten i dagen. Ett par af besättningen. som höllo på att ro omkring vraket, fingo nemligen då de kommo på andra sidan akterstammen höra tre starka slag, som kommo från det inre at fartyget i riktning från kaptenens bytt. Bestörta lyssnade de åter, och slagen förnyades. Briggens manskap hade emellertid lagt till vid sidan för att fastgöra en lanterna på vraket till varning för fartyg, som kunde anlanda under loppet af natten. och då en af folket kom upp på kölen ljöd åter ett slag, och det blef då klart för dem alla, ati det kom från gossen Charley, som måste hafva blifvit inspärrad på något torrt ställe i fartyget, dit ban nedkommit då briggen kantrade. Ögonblickligen gjordes allarm, styrmannen skyndade till kaptenen, och då de kommo till sidan af vraket och bultade, blet till allas förskräckelse slag för slas besvaradt. Men hvad skulle man göra för att komma till honom? Några ordentliga dykare och dykningsapparater funnos icke på stället, och andra kunde icke komma in i lastrummet med säkerhet att komma ut igen. Slutligen blef det efter mycken öfverläggning beslutet att göra ett bål i botten af fartyget omkring 2 fot öfver vattenytan, sedan man först såsom försigtighetsmårt placerat briggen Argus på den ena och briggen Florence på den andra sidan med en kabel mellan dem för att understödja Emma och hindra henne från att sjunka. Detta verkställdes, och ehuru det redan var temligen långt lidet på natten började man upphugga hålet. Varfven hvimlade af folk, fartygen och båtarne i hamnen voro fulla af män, qvinnor och barn, hvilka alla med en mun uppsände böner för den olycklige gossens frälsning, ifriga att helsa det ögonblick, som skulle se honom räddad. Men ack! en öppning var icke förr tillvägabragt, än den inspärrade luften strömmade ut med en fruktansvärd fart, och fartyget började sjunka: det var nödvändigt att tillsluta öppningen igen, och den förfärliga sanningen stod klar för enhvar, att det på detta sätt var en omöjlighet att rädda gossen. Hela natten ända till Onsdags morgon fortfor hans bultande mot fartygets inre, men omkring kl. 9, under det man var sysselsatt att göra ett nytt hål, upphörde slagen, och kapten, som deraf slöt att den stackars gossen var död at utmattning, instälde arbetet. Sälunda slöt denne olycklige yngling sitt lit, innesluten i sin flytande graf, ännu 48 timmar sedan fartyget hade kantrat i stånd att meddela sig med den yttre verlden, blott skild från densamma genom en trävägg hur hjertslitande att tänka sig en sådan död! Öns guvernör visade ett lifligt deltagande för händelsen, hr C. Simmons, Loyds agent på platsen, var utomordentligt ifrig och hvar och en sökte efter bästa förmåga att göra sitt till såväl för att få fartyget på rätt köl som för att rädda gossen. En summa af 150 dollars blef erbjuden den, som ville gå in i fartyget efter gossen, men ingen vågade antaga tillbudet; företaget var en omöjlighet. Trästoppning. I Amerika har man funnit på att stoppa möbler med trä. Förfärdigandet at stoppningsspånorna sker med maskiner, liknande dem, som begagnas för tändsticksfabrikationen. Dessa hyfla träet till ganska fiua spånor, hvilka krusa sig sjelfva och besitta ovanlig fjederkraft. Elasticiteten och billigheten lemna intet öfrigt att önska. Träspånorna ötvergå långt den fullkomligt oelastiska, hårda tångstoppningen och äro långt billigare än kryllbår, framför hvilket de dessutom ha det företrädet, att de icke angripas af insekter Chateau-Lafite. Detta ryktbara vin växer endast på en egendom af samma namn, belägen i landskapet Mådoc, socknen Pauillac, i sydliga Frankrike. Marken är mycket högländt. Hela egendomen har blott cirka 270 svenska tunnlands areal; dertill hörer en gård, Carruades, af omkring 20 tunnlands vidd, som också lemnar ganska godt vin. Hela vinskörden lemnar i vanliga år 130 a 140 tonneau — således 180 —190.000 buteljer. Det är vanligen några få hus i Bordeaux som köpa hela skörden. De låta den ligga på fat i fyra år; då tappa de den och låta vinet ligga på buteljer i tre år, så att verklig ChateauLafite aldrig kommer ut i handeln, förrän den är 7 år gammal. Men härigenom blir den mycket dyr. 1865 års skörd köptes det följande året af sex stora bordeauxhus och betaltes med 5600 francs pr tonneau. Strax efter sålde de en del deraf efter 6500 francs pr tonneau; nu galler samma vin i Bordeaux 8000 francs pr tonneau eller 4 rdr 25 öre buteljen. Hvad skall det då icke kosta 4—5 år härefter, när bordeauxhusen först börja sälja det i smärre partier! Namnet kommer af Chateau (slott) och la Hite (höjden) (h öfvergår i provinsens munart ofta till 1). Egendomens vackra hufvudbyggnad ligger nemligen på en hög terrass, ETERN