Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1868, sida 1

Samtalet afbröts genom tvenne personers inträde, som ådrogo sig allmän uppmärksamhet. Det var grefvinnan Odelerantz och den väntade arftagerskan, som omsider anlände. Den förra, en ståtlig femtioårig dam med örnäsa och örnblick, skred framåt helsande majestätiskt till höger och venster. Hennes anletsdrag voro regelbundna och hållningen elegant, men hon gjorde dock ofta ett obehagligt intryck, ty man spanade hårdhet i uttrycket och list i lcendet. Och dock var bennes sätt, i allmänhet taget, den eleganta verldsdamens, som läter de onda makerna inom sig herrska i tysthet, under det att hennes yttre är idel älskvärdhet. Alma Hdelbhjelm var icke vacker. De fina dragen voro nordiskt oregelbundna, och kinderna egde inga rosor. Den ovanligt höga, starkt hvälfda paunau vanställde henne, påstod man, men den vittnade om mindre vanlig intelligens. Åusigtsuttrycket var, på det hela taget, allvarligt och lorskande; då och då spelade dock ett fint leende kring en mun, hvars storlek gjorde, att den starkt kontrasterade mot de muntyper, som parisiska modeplancher framställa. Ven hennes ögon voro utmärkt sköna och mörkblå, och hennes hela väsende egde ett barns naiv race, ngot, som haltt försonade dem, hvilka funno ansigsomttrycket alltför mycket erinra om en gammal filos v Grefvinnan Odelerantz och lernes systerdotter fördes al den uppmärksamma värdinnan till tvenne lediga platser i den clegantaste salongen. Hugo sökte snart upp dem. Ida mamma! ljöd hans mjuka, sände röst, hvad jag väntat på mamma! Och på Alma sen! Jag har hållit på att qväfvas af mina goda vänners och kamraters efterbängsenhet, som alla förbehällit sig att genast bli presenterade för dig, Och hvilka frågor jag måst utstå!