Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juli 1868, sida 1

säger, att du ämnar cernera din unga fränka för egen räkning. Inte är du i stånd till en så skuggrädd politik? Den unge man, till hvilken dessa ord riktades, hade ett fashionabelt blekt, regelbundet, men dock ej synnerligen intagande ansigte. Under en mask af ädel ridderlighet dolde han något, som väckte misstroende, då det framskymtade. ,Visst inte, svarade den unge grefven med mjuk, klangfull röst. ,Jag önskar tvärtom på det högsta att få göra den lilla goda flickan bekant med er allesammans, om ni har nägra danser i beredskap åt henne. Det skulle verkligen göra mig ondt, om hon fick sitta. Något sådant, inföll Lindenstråle listigt. kan vil inte komma i fråga, Guldets makt är ulltid stor, och när den förenas med skönbetens -—t ,Skönhetens! afbröt Hugo med nästan faderligt bekymmer. , Stackars hlla Alma! bon har fått ingenting mindre än lekamlig fägring på sin lott. Men hvad betyder det? säger en af mina skrynkliga, men hederhga tanter, ,,den är vacker, som skickar sig väl. Och jag hoppas verkligen, att den goda flickan inte skall göra sig saker till alltför stora blunders, om ni inte alltför mycket konfunderar henne genom fraser, olämpliga för ett så ovandt öra. Hvad guldets makt beträffar, så kan jag aldrig tro, att den har något att göra med mina kära vänners dansuppbjudningar-. Lindenstråle, som under detta uppbyggliga tal betraktat Hugo Odelcrantz med genomträngande blickar, teg, men ett sarkastiskt leende krusade hans läppar. Silfvercrantz deremot hviskade till Hagen: Moral och käringeitater i Hugo Odelerantz mun! Hvad månde det betyda? Att ulfven krupit in i fårets skinn, svarade den lille baronen lakoniskt.