Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1868, sida 3

Bref från Skåne. (Korrespondens till Handelstidningen). Helsingborg den 12 Juli 1868. Kappridningarne vid och kappsegllngarne i Öresund. Om ,kappridningarne vid Helsivpgborg, icke kunna hatva någon annan likhet med engelsmännens ,,The Derby Day än i deras egenskap af folkfester, så kan åtminstone härvidlag jemförelsen komma ganska nära, ty likasom den sednare är engelsmännens mest betydande, så tyckas de förra i en icke långt aflägsen framtid kunna göra anspråk på samma benämning, med afseende på provinsen Skåne. Och icke nog med att dessa storståtliga tillställningar locka provinsens egna barn tillsamman; de sammanföra äfven fremlingar, denna gång till och med af folkens högst uppsatte. Och Helsingborg är lyckligt att få blifva tummelplatsen tör så mycken ära. Den lilla staden är också liflig och leende som det egnar och anstår en hyllad tärna. Redan i går hade den iklädt sig full paryr och såg rätt högtidlig ut, hvilket nästan tör öfrigt alltid är förhållandet, ty det är icke utan en viss känsla af hägstämdhet, man betraktar de,hängande trädgårdarne öfver den eller hör bruset af de svallande vågorna, som kyssa dess stränder. Som sagdt, i går såg den ännu högtidligare ut än vanligt. Men så väntade man också ,landets fader och dennes kunglige måg — ifall det blir af — och det var dersör som flaggorna blifvit uthängda från tak och spiror. Redan kl. 2,30 på eftermiddagen tillkänne gafs genom kanonsalut från kronofartygen i Sundet, som jemväl. mannade rå, att prins Fredrik var i annalkande, och ett par minuter sednare mottogs han af prins Oscar å skeppsbryggan. De håda kungliga personerna, som medelst en hjertlig omfamning helsade hvarandra, följdes derefter genast åt till det hertigliga slottet Sofiero, en fjerdingsväg i norr från staden. Det var naturligt, att nyfikenheten att få se den unge prinsen skulle till skeppsbron locka en massa menniskor. Om dessa. ändå hade nöjt sig med att ,gå honom på lifvet, men de ville ända in till hjertat och i hans tidiga ankomst se en brinnande längtan efter ett visst föremål —hvilket, vill jag ej tala om, men man lär emellertid icke hafva väntat honom förrän sednare på dagen. För att säga något om prins Fredrik, så vill jag omtala för dem, som ej hafva lyckan känna honom, att han liknar en hygglig ung man, som har mustacher. Jag hoppas att herrarne förstå mig. Först klockan 8,30 på aftonen ankom kung Oarl till jernvägsstationen, der har motkogs af de båda prinsarne Öscar oob