Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1868, sida 2

manhang dermed om oljborrningen i Osmundsberget. — Prof. Kjerulf: Vettendragens gång. I ingeniörs-sektionen: Fortsättning af diskussionen om smalspåriga jernbanor. — Fabriksföreståndaren J. Jensen: Om förädling af skogsprodukter. I hygieniska sektionen: Prof. Almn: Om Liebigs köttextrakt. — Prof. Lochmann: Om norska allmogens lefnadssätt från hygienisk ståndpunkt. — Prof. Almen: Jemnförelse från sanitär synpunkt emellan 75 i Skandinavien förekommande vatten. I kemiskt farmaceutiska sektionen var ej något sammanträde. . Ur ett bref till Dagl. Alleh:a meddela vi följande detaljer rörande den sarmaceutiska och kemiska sektionens förhandlingar den 6 Juli på f. m. Korrespondenten anför: Här förevisade d:r Sandahl (från Stockholm) en samling nyare och sällsynta droguer, hemförda från exposionen i Paris förliden sommar, hvarjemte meddelades några underrättelser om deras härstammande och användning. . Bland dessa droguer var äfven den märkvärdiga Kola-nöten från franska kolonien Gabon i vestra Afrika. Denna frukt innehåller kaffein — samma ämne som utgör det lifvande i kaffe, thö, matk och guarana — och Kola-nöten har sedan urminnes tider varit ofantligen högt värderad af negrerna. Ingen växtprodukt torde finnas, som spelat och spelar en sådan rol som denna frukt i socialt, kommersielt, dietetiskt och medicinskt hänseende. I alla äreskänker negerhöfdingar emellan ingå Kola-nötter. För 50 sådana kan man köpa sig en hustru ur den mest högättade familj och med den renaste svarta sammetsfärg. Kolan, jemte guldsand och salt, är den förnämsta varumätaren på marknaderna i de stora negerstäderna Timbuktu och Bornu. I tider af brist på Kolanötter har det händt, att en enda nöt betalts med en slaf. Kolan tuggas och förtäres snart sagdt jomt och ständigt af -dem, som hafva råd att förskaffa sig denna njutning. Densamma sifver kroppen större uthållighet under nattvak och mödor, hon mildrar en tvingande hunger och törst, hon kan förvandla ett orent, stinkande vatten till klart och drickbart, om man får tro de uppgifter resande i Afrika medfört från olika folkstammar derstädes. Att denna frukt är mycket verksam emot de diarrher, som på Afrikas osunda kuststrakter ofta angripa europterna derstädes, är fullkomligen konstateradt. D:r Sandahl redogjorde för flera giftiga tropiska växter, såsom: Tanghinia madagascariensis, Serjania lethalis, Louchocarpus nicou etc. och omnämnde deras användande till gudsdomsprof och döfvande af fisk m. m. Äfrenledes förevisades de stora fröna af Feuillea cordifolia från Portorico och af Feuilea trilobata, hvilka befunnits vara ganska verksamma motgifter emot en hel mängd gifter af andra växter. Efter d:r Sandahl framträdde prof. Stenberg från Stockholm och redogjorde för gången af sin upptäckt och sina intressanta försök att använda safvar till framställande af drufsocker och alkohol, hvilka försök numera krönts med en så lysande framgång äfven i stor skala. Han nämnde, att redan Berzelius otvifvelaktig iakttagit, att den cullulosa, som bildar Islandslafvens stomme, var af annan beskaffenhet, mera liknande stärkelse än annan växtcellulosa. Stenberg fann vid de undersökningar, som han under förliden höst anställde, rörande lafvars användande till nödbröd, att denna cellulosa ytterst lätt kunde genom kokning med utspädda sjror omsättas till dextrin och drufsocker. u har han funnit, att det är tillräckligt att för detta ändamål anvånda 7 å 8 2 af den lufttorkade lafvens vigt, hvarigenom under kokning med ånga lafren smälter sönder till en sockerlik mäskblandning, som på vanligt sätt får undergå jäsning och hvarifrån sedan den bildade spriten afdestilleras. Prof. Stenberg har på detta sätt af 20 Cd. lufttorkad renlaf erhållit 2,09 kannor sexgradigt bränvin (50 24 alkohol) eller jemnt upp. samma qvantitet, som kan erhållas af 20 fz. hvetemjöl. I Södermanland äro nu stora partier renlaf insamlade, för närvarande redan tili en mängd af 100,00 66, och den levereras lufttorkad af insamlaren efter 10 öre pr 20 få. Man har funnit, att renlafven återvärer på omkring 5 år, blott icke dess täste i marken uppryckes. Insamlingen bör helst ske under eller efter regn. En qvinna eller halfvuxen pojke kan lätt på en dag insamla 8 å 10 lisp. sådan laf, hvilken lätt sönderkrossad låter beqvämt packa sig samman, så att en vanlig tunnsäck kan innehålla 6 lisp. laf. I detta skick bär den äfven långväga transporter. För närvarande tillverkas öfver 250 kannor lafbränvin dagligen. Man kan med allra största skäl lyckönska prof; Stenberg att hafva så lyckligen kunnat realisera denna vackra upptäckt, som otvifvelaktigt blifver at den allra största ekonomiska betydelse för vårt land, allra helst dess nordligaste trakter. — Guldvaskning i Finnmarken. Under geschvornern Tellef Dahlls auspicier har i Throndhjem bildat sig ett bolag, som har till syfte att under praktiskt öfvade guldvaskares ledning skicka ett antal arbetare till Finnmarken för att undersöka guldanledningarne derstädes.