Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1868, sida 1

och den magra trösten att ej ha förvällat utgången genom fauterJa, tro du mig, på den rörelsen ror du inte upp dig, så illa som det har gått ut för dig på sista tiden — det vet jag minsann bäst, som låtit locka mig till att låna dig pengar, sade Plumschöld grötmyndigt. Nej, slå dig på andra funderingar — den, som har otur i spel, bar tur i kärlek — ha ha ba — och här är minsann godt om damer för den, som förstår att spekulera och slå sina lofvar nätt och finurligt som du. Se, der sitta de ju alla på rad, exponerade som varorna i julbutikerna, och till salu äro de alla för pengar eller goda ord och granna fraser. ,Och likväl är grefven ungkarl ännu, inföll Hagen. ,Ja, för se, man låter inte lura sig — och så är der för många, som kasta ut sina nät, så att man blir villrådig i valet, och tillslut vill man helst behålla sin ädla frihet, hur många halfva och hela inviter man än får af mödrar och tanter, och oaktadt det gör en f-n så ondt, att man då och då krossar ett litet flickhjerta. Ja, hvad skall en hygglig karl som jag göra, en karl, som på köpet har ett namn gammalt som Methusalem, och en förmögenhet, som, utan skryt sagdt, kunde räcka till att realisera alla små kapriser, som en grefvinna Plumschöld kunde få i sitt hufvud — hvad skäll, säger jag, en sådan karl göra annat än härda sitt hjerta mot allt medlidande med förälskade flickebarn? Men är det då så säkert, att ,,flickebarnen verkligen äro förälskade? frågade Hagen den pratsamme grefvev. För min del skulle jag vara frestad — -—5. (Forts.)