Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1868, sida 1

orientaliska prakt bilda den mest tilfredsställande tkontrast mot eländet utanför, som den här församlade , haute volen skulle kunnat önska sig, ifall det fölle den in att upplysta gardinerna och låta blicken halka ner; på folkhopen utanför. Måhända det dock skulle förekommit en och annan finkänslig själ mindre komfortabelt att stå så der ansigte mot ansigte med nödens hopplösa. barn. De utgöra dock: en vacker anblick; dessa rönnioner. Ögat smekes af den lyx, som den uppfinningsrika menniskoanden efter sextio seklers sträfvanden hunnit: framkalla, för att skänka åt dem, som lyckan: satt i besittning af det allherrskande guldet. Se blott på dessa qvinror! Huru upphöjes ej deras anletens och gestalters fägring af dessa drägter, så mjuka, så luftiga, så skimrande som de hvrilka elfvorna, enligt sagah, väft åt sig af månsken och rosendöft. Och vänder ditt öga sig till de svällande divanerna, kåsöserna eller emmorna, som tyckas vara till endast för att förverkliga drömmar om sysslolöshetens högsta vällust, så bländas det af de ännu praktfullare drägter, som bäras af de dansande gratiernas mödrar. Men vi vilja söka upp några af gästerna, hvilkas flyktiga bekantskap vi nyss gjort på gatan. Här och der stå grupper af samtalande herrar, medan bland damerna spridda individer i frackar och glacthandskar redan visa prof på konversationstalang. En öfvad blick upptäcker snart, att någon mystisk kraft denna afton gör herrarne mindre benägnå än eljest att pröfva lyckans gunst vid spelborden, ty knappt hältten af dessa äro upptagna. Om vi lyssna till anmärkningar, som göras af vissa skarpa tungor och uppfångas al vissa spetsade öron, så upplysas vi snart om, att det är en ung arftagerskas förväntade ankomst, som åstadkommit denna revolution i åtskilliga ai de närvarande herrarnes societetsvanor. Men i stället söredraga vi att i osynlig måtto nalkas. er