Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juli 1868, sida 1

hon med en röst, vibrerande af den innerligaste medkänsla, yttrade: Pappa, hjelp honom för all del! — laga så, att han får doktor till sig och allt hvad han behöfver ännu i qväll, eljest är aftonens glädje förbi för mig Lugna dig, mitt barn, svarade fadren:,,5e här ha vi pojken och hans mor med, kan jag tro? ,Ja, det var en förskräcklig — — ,Ja visst, ja visst, men kan inte hjelpas nu, inte straxt åtminstone. Pengar skall ni åtminstone få — der har ni tjugo riksdaler för det första ,Gud välsigne — ,Jay det förstås; pengar är alltid godt plåster, och för det får man välsignelser i öfverflöd. Pappa, tänk då — — : . ,Ja, nog tänker. jag alltid. . Men hur skall madam der kunna transportera pojken hem? Hon bor väl på söder, kan jag tro. . 5Se der är en droska, som ser tom, ut, änföll den äldre damen! Låt qvinnan och barnet komma upp i den, och låt oss slippa att stå längre här och frysat. Sedan herrn betalt kusken, och den unga flickan erhållit den stackars tvätterskans adress samt förvissat sig om, att den skada, gossen lidit, inskränkte sig till benet, begåfvo herrn och de begge damerna sig upp till det eleganta sällskap, som var samladt i andra våningen af det hus, utanför hvilket det uppträde tilldragit sig, hvilket här skildrats. I. Odmsider befinna vi oss i grefvinnan H:s präktigt upplysta våning. De bländande gemaken vittna om, att lyxen, denna civilisationens mest förföriska dotter, banat sig väg till kraftens och björnarnes land. De skimrande ljuskronorna och lustrerna, de ofantliga trymåerna och möbleringens nästan