Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1868, sida 3

Telegram. BERLIN d. 8 Juli. Paris, Prins Napoleon äntas tillbaka d. 20 d:s. — I lagstiftande örsamlingen har Niel yttrat, att frågan om öfrergången från fredsfot till krigsfot är vigigare än bevåpningsfrågan. Numera gå anallen hastigt för sig, och det är nödvändigt, itt soldaterna inom tolf dagar kunna befinna ig vid armöen. För att möjliggöra detta, är let nödvändigt, att armåen, utom de många dermitterade, består af 400,000 man. London. Efter parlamentets-sessionens ijournering skall drottningen under strängaste nkognito begifva sig öfver Paris till en länsre vistelse i Luzern. Madrid. Regeringen har uppmanat hertisen af Montpensier att lemna Spanien, emedan hans namn kunde tjena revolutionspartiet till samlingsfana. Washington d. 7. Det demokratiska konventets program begär statsobligationernas beskattning och betalning i papper af alla statens skuldebref, i hvilka betalning i guld icke är uttryckligen föreskrifven. BERLIN d. 9 Juli. Paris, , Moniteur meddelar, att Rouher uti ett i lagstiftande församlingen hållet tal ännu en gång konstaterat, att både kejsaren, lagstiftande församlingen och hela landet vilja hafva fred, enär den är ett vilkor för civilisationens framsteg. , Framtiden — så heter det i talet — är betryggad genom en armåorganisation, som motsvarar våra traditioner, och denna armåorganisation är en ny borgen för de fredliga ider, hvilkas tillämpning den kejserliga diplomatien sträfvar att bringa i harmoni med den värdighet, som anstår en stor nation. — Under diskussionen öfver 1869 års budget förnyade Jules Favre sitt förra påstående om, att Frankrike borde taga initiativet till en allmän afväpning. Rouher svarade, att de franska rustningarne endast afse att kunna betrygga freden. Ett begärdt sramläggande af depescher, som blisvit vexlade, sade statsministern vara omöjligt, enär regeringen af intresse för freden ville undvika hvarje retsam polemik med Tyskland. Några depescher lemna upplysning om den verkliga karakteren af Salzburgersammanträdet, hvilket alldeles icke hade någon krigisk biafsigt. Att regeringen, trots alla fred