Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1868, sida 2

Oppnandet af Dalslands kanal. Göteborgs-Posten har i en följd af lifliga rese-skildringar beskrifvit öppnandet af Dalslands kanal, den nya vattenväg, som tvärs öfver Dalsland sammanbinder de mot norska gränsen liggande stora sjöarne med Venern. Färden, som anträddes med den nya, för denna farled bygda ångbåten ,Laxen, den 28 sisti, Juni, gynnades af det vackraste väder, hvars igenom dessa nejders herrliga natur framstod i dess fulla glans. Äfven Venersborgs-Posten har haft en berättelse om denna färd, och vi meddela ur densamma följande: yvVi återvända till ,,Laxen, som efter passerandet af slussen vid Köpmannabro, der kanalen utmynnar i Venern och der öfverste Ericson mötte och besteg fartyget för att åtfölja på färden, inkom i en liten vik vid Venern, Svanfjorden, med utseende ännu af en skärgårdshamn och derifrån genom Hjerterudssundet samt vidare en af dessa små sjöar, som spå Dalsland benämnas höljar, till Upperuds jernbruk och sågverk. En mängd menniskor från den kringliggande orten mötte här för att välkomna fartyget; musikens toner ljödo i den klara aftonen från de kringliggande bergen, och solen nedgick klart, med löfte om en vacker morgondag för de resande, af hvilka en del fingo herberge på Upperud, under det andra stannade ombord på fartyget. Följande morgon passerades slussen vid Upperud samt Upperuds-höljen, och man ankom till Håtverud, glanspunkten i anläggningen. Emellan tvenne skyhöga berg frambryter här vattnet från hela det system af större och mindre sjöar, hvaraf norra Dalsland genomskäres; nedanför utloppet åter möter en bottenlös dy, i hvilken sluss icke, utan alldeles öfverdrifna kostnader, ansågs kunna anläggas. Man hade derföre öfvergifvit tanken på att tämja och för skeppsfart möjliggöra dessa i hög grad fvilda vattenfall, utan ämnade i dess ställe här anlägga en jernväg, på hvilken varorna, urlastade ur de nedanför fallen tilläggande fartygen, skulle föras till andra, som mötte ofvanför fallen. Öfverste Ericson ogillade med skäl denna obeqväma transportled, och efter att vid anställd undersökning hafva å ena sidan om fallet funnit berget genomträngligt och på den andra sidan nedanför fallet, en fast punkt, der sluss kunde anläggas, framställde han den djerfva plan att på den törstnämnda sidan genomspränga berget, derefter i en aquedukt af jern, den enda i Sverge och vi tro nästan i sitt slag den enda i den kända verlden, leda kanalen midt öfver det brusande fallet till den andra sidan derom, der en rad af slussar mottager och småningom nedsänker fartygen till Upperuds-höljens nivå. Det var en i högsta mån storartad anblick, då ångaren sakta framgled genom den till utseendet lätta aquedukten öfver de vilda vågorna, hvilka uppöfver densamma kastade sitt skum, liksom förbittrade öfver bojan, som tryckte dem. Sedan ångaren passerat aquedukten, skallade från densamma och de omgifvande bergen ett gladt och gällt hurra för byggmästaren, och man gjorde ett uppehåll för att trån ett af de höga bergen betrakta utsigten. Etter att åter hafva samlats, fortsatte man färden genom den i berget utsprängda kanalen, som ett långt stycke följer den starka strömmen, samt derefter genom en sluss löper ut i Åklången, en oändligt vacker af lummiga löfklädda stränder omgifven milslång insjö med utseendet af en flod. De höga branta stränderna, med den mörkblåa teinte, som är egen för alla bergstrakter, gifva åt dessa små insjöar ett visst melankoliskt, men behagligt utseende. Från Åklången inlöper man i en annan liten sjö, Rågvarpen, om möjligt ännn täckare än klången, somt derifrån i en ny rad af slussar, samt en kanalsträcka, som förbi Katrineholmg sågverk leder in i Laxsjön. Detta otvifvelaktigt vackraste parti af vägen gifver, i stället för det hittills något ödsliga, ett gladt och lifligt intryck af landskapet. Stränderna af Laxsjön prydas af flera större gårdar; i främsta rummet Baldersnäs, ett verkligt herresäte med anglosachsiska dimensioner i alla afseenden, vackra mangårdsbyggnader, utmärkta uthus, milslånga parkanläggningar, genomkorsade i alla riktningar af anlagda vägar och prydda af grottor, konstgjorda vattenfall m. m.; präktiga betande boskapshjordar, ett särdeles väl skött jordbruk, och slutligen en historisk blifven gästfrihet, som också af hela resesällskapet i fullt mått åtnjöts; vidare Billingsfors bruk, likasom Baldersnäs tillhörigt Wernska familjen, och en vacker brukskyrka, som speglar sig i sjön; Dingelvik, tillhörigt grefvinnan Ramel; Bågen, jemte flera andra mindre ställen. Naturen är här i allmänhet rik och lekande, och konsten har gjort allt sitt till att förhöja dess behag. Få orter iv Sverge torde i lika mån som denna vara förtjenta af ett besök af dem, som älska omvexlande naturskönhet. Från Baldersnäs vimpelprydda stränder begaf sig Laxen, efter någon stunds hvila, tvärtöfver sjön af samma namn till Billingsfors, hvarest invid bruket ett vackert herresäte, Billingsholm, förskönar stranden. Här börjar åter kanalarbetet med tvenne slussar, som passerades, hvarefter man ingår i en genom fördämning tillskapad liten sjö, samt från denna genom en ytterligare sluss in i en annan hölj, hvarifrån man genom en ny slussrad vid Bengtsbron ingår i Lelången, en större sjö om 4 mils längd, af en mera vild natur. På denna sjö delar sig kommunikationsleden i tvenne grenar, af hvilka den ena vid Gustafsfors bruk genom slussar ingår i en större sjö, Vestra Silen, slutande vid det sorgligt ryktbara Silbodals kyrka, och ur denna sjö vid Kroksfors genom ytterligare slussar i Östra Silen, en af mörka tallskogar bekransad sjö. Den andra grenen af kommunikationsleden åter går genom slussar vid Lennartsfors in i den 8 mil långa sjön Stora Lee, som,