Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 juli 1868, sida 1

Nya Caledonien.) Infödingarne odla dock här och der ignam, tarro, ris och äfven på några ställen hafva de förmått sig att försöka odlingen af sockerröret. Deras hufvudsakliga föda består för öfrigt af frukter, barken af brödträdet, fisk, snäckor, kokos samt allt hvarmed jagten kan förse dem. De, ehuru få, hvilka sysselsätta sig med odling, visa emellertid en serdeles omsorg uti sitt arbete. Inom loppet af 6 eller 7 månader äro skördarne färdiga att inbergas, förutsatt att masken (en uti Caledonien särskildt art, som, om den får fritt grassera, kan helt och hållet utrota en skörd) ej anfaller de unga plantorna. Det bästa medlet att utrota dessa maskar anses vara att uti plantagen insläppa kalkoner, hvilka äta masken utan att röra plantan. Årstiderna för att plantera och skörda tarro äro helt och hållet oberoende af hvarandra. Ignam och tarro ätas vanligen stekta; de kokas först uti stora grytor och stekas sedermera på glödheta stenar. Sockerröret uppdrifves, såsom redan är nämndt, med en otrolig lätthet och uppnår en ansenlig höjd; man räknar deraf 27 olika arter, och man kan deraf hafva 3:ne skördar på tre år. I industrielt hänseende borde denna odling blifva den förnämste för Caledonien; men åsigterna huruvidman hufvudsakligen bör lägga an på sockereller kaffeodling äro mycket de lade, enär man numera uti Europa a ) Se H.-T. N:o 155,