Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1868, sida 2

Göteborg den 8 Juli. Ett pytt förslag till organisation af svenska armåen har blifvit syvligt, hvilket vi med synnerligt nöje anmäla, enär det går i den riktning som vi anse vara den enda rätta och möjliga, om man vill skapa ett kraftigt nationalförsvar. Detta förslag har varit infördt i Majhättet af Krigsvetenskaps-akademiens handlingar och dess författare tecknar sig O. B., en signatur med god klang inom militära kretsar. Så mycket bättre för den goda saken! Vi vilja i korthet redogöra för innehållet af 0. B:s förslag och den motivering, hvarmed detsamma inledes. Sjelfva grundtanken är den, att uti mindre stater är det endast nationen samfäldt, som kan försvara sjelfständigheten, hvarför det för Sverge blir ett oeftergifligt vilkor, att dess armå är en national-beväpning. Vår indelta armå är alldeles för liten och mycket dyr. Indelningsverket, sådant som det numera befinnes, lemnar för liten arme, hvilken dertill under krig icke kan hållas fulltalig genom sin egen organism. Det har upphört att vara en nationalbeväpning, Det blifver med hvarje år mera betungande för ensamt den roterade jorden och är sålunda till dess grund orättvist. Slutligen hafva de fordna föreningsbanden till stor del blifvit slitna emellan befolkningen och armåen. Vid förändringen af den nuvarande organisationen, som alla erkänna vara mindre god, har man att välja på tvenne alternativer. Det ena att indelningsverket återföres till sin första id. Det andra att upphäfva indelningsverket och bilda en nationalarm. En tredje utväg finnes, nemligen att insätta beväringen i indelta armens leder; men denna förmedling är alldeles förkastlig. Vid de få timmars exercis, som nu årligen öfvas med stam och beväring tillsammans, förmå ständigt mindre förnöjsamhet från såväl stam som beväring; och skulle denna med säkerhet ökas om sådan sammanslutning skulle blifva fortfarande under ett helt fälttåg. Så mycket mera har detta fallit författaren i ögonen, såsom mindre lämplig sammanföring, då han dermed jemfört den förvånande läraktighet, hurtighet och god anda beväringen visut, då den fått öfvas ensam och varit förd af tillräckligt antal dugligt befäl. Till stöd för denna åsigt kunna ock många utländska militärförfattare åberopas, hvilka varna för att sammanföra i samma leder trupper, bildade efter olika principer. Då det är nästan omöjligt och dessutom skulle vara orättvist emot egarne af den