Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juli 1868, sida 2

norna tillbaka under vissa tider och mannen kan ej i dessa hus sätta sin sot, utan att erhålla förbannelse; qvinnor få ej heller under denna tid visa sig, utan hålla sig instängda. Möblemanget uti deras bostäder är ej rikt, några bastmattor på marken, en gryta, hvilande på några stenar, hvilka utgöra spishällen, några kokosskal innehålla deras förråd af vatten, vidare äro väggarna ornerade med krigsoch fiskapparater; understundom får man äfven se uti ett hörn nägra små paketer, som vid närmare undersökning innehålla naturalster, såsom perlor, armband och snäckor äfvensom mynt, hvilka sednare hafva en besynnerlig torm och utseende, hvadan man på förhand måste vara underrättad om deras bestämmelse, ty annars skulle man kunna taga dessa mynt för tillbehör till ett halsband eller dylikt. Familjelif existerar ej bland infödingarne och hafva missionärerna mycket arbetat, men ännu utan framgång, för att hos dem ingifva denna sprit de famille. Många hafva ej sina egna hus, utan bo litet här och litet der, lemnande ofta sina hustrur och barn långt aflägsna. Männerna bo ofta tillsammans uti ett gemensamt hus, och qvinnorna å sin sida göra likaledes. Uti ett land, så lyckligt lottadt af naturen, att de erforderliga näringsämnena framdrifvas utan att menniskan dervid behöfver lägga sin hand och hvarest handeln ännu är nästan okänd, får man naturligtvis ej, såsom uti våra civiliserade länder, se en mängd folk sysselsatt att odla jorden, för att deraf draga rika skördar, utan råder hos infödingarne en helt naturligt följande lättja. (Forts.)