Sachet, innehällande slungstenar, så är kostymen fullkomlig. Deras vapen bestå för öfrigt i slungan och kastspjutet, kalladt Sagaie. Man kan ej göra sig ett begrepp cm, med hvilken färdighet de betjena sis af dessa vapen; då de hafva goda slungstenar, uppnå de ett mål ända till 300 ) måtres aflägset, och om målet är något nämare, mankera de det sällan. I ögonblicket, då de manövrera sin slunga medelst en rörelse öfver hufvudet, hör man ett susande genom luften och man ser stenen nästan alltid träffa på eller helt nära målet. Enahanda är förhållandet med deras Sagaie, men omvändt naturligtvis på mindre distanser; de kasta detta spjut med tillbjelp af en snodd kallad Caguier, den de bära nästan städse fästad på pekfingret eller uti ett hål uti örat. Deras bostäder äro egna och fula till sitt yttre, afskyvärda invändigt; de hafva formen af en bikupa. Ett stort träd tjenar som stödjepelare; endast en låg port tillåter inträde uti dessa kyffen, hvarest en, och ofta flera familjer äro instufvade. För att inträda är man tvungen att nästan krypa på fyra fötter; inga fönster finnas, utan råder der mörker och en dålig atmosfer, förorsakad isynnerhet af den förfärliga rök som uppstiger från deras kolade eld; taket är merendels väl arbetadt, så att alldrig en rengdroppe intränger. Uti byarna ser man dessutom hus, hvilkas tak bilda en enda sluttning; de tjena vanligen till kök. På en obetydlig distans från de större boningshusen varseblifver man några miserabla kojor, som man skulle taga för hundkojor; uti dessa kojor draga sig qvin) 1 metre S 3.3 fot.