Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1868, sida 3

Rättegångsoch Polissaker. (Från Östersund.) Funnet tjufgods. Miusommarsdagen begåfvo sig 2:ne ynglingar ut på ,,Mattmarstjernen, som till följe af Storsjöns höga vattenstånd öfverstiger sina vanliga bräddar, samt går långt upp åt en i tjernens vestra ända nedrinnande å, då de blefvo varse en person i stående ställning, med haliva hufvudet öfver vattenyttan. Sedan, efter tillkallad hjelp, den drunknade blifvit upptagen, befanns han, såsom innehafvande en mangd slantar och 2:ne silfverkedjor, vara den tjuf. som genom inbrott i Mattmars kyrkas sakristia natten till den 16 Juni tillgripit kyrkans silfver m. m., hvilket ock allt efter noggrannt sökande återfanns, — silfret till en del hopbrutet och inknutet i brudpellet uti den djupa ån. Missledd af fast gräsbotten å åns norra sida synes ban hatva ärnat vada öfver till södra landet, såsom för honom den ginaste vägen till der befintlig skog, men stupat i den för honom okända ån, der tappat silfverknytet och arbetat sig till några famnar bortom ån, der en vik af tjernen ingår, i hvars dybotten han fastnat och hunnit målet för sitt usla lif. Af medfördt betyg upplyses, att hans namn är Hans Petter Westberg, 23102 år gammal, född i Bjuråker och mantalsskrifven såsom arbetare vid Oviken. Den 12 sistlidne April utskrefs han från Långholmen, der ban undergått 212 års tängelsestraff för första resan stöld, — förmodligen för den i Åsans socken för några år sedan begångna kyrkostölden — och anmält sin återkomst i Oviken den 30 Maj. Af ett påbörjadt bref till en aflagset boende fästmö visar sig att han ärnade inställa sig till beväringsmönstring å Frosön den 8 Juni, och derefter blifva borta från henne till skördetiden, samt lofvar att skaffa både sig och sin käresta kläder under tiden. Denna vackra föresats hade han redan börjat verkställa dermed, att han på bleket invid Mattmarks prestgård tillgripit 4 bättre skjortor, hvilka alla han ikladt sig, innan han företog den sista färden.