Väderleken och årsväxten. Festervik den 4 Juli. Genom den sortfarande torkan sättes landtmannen i allt svårare bekymmer för hvarje dag. Man har hoppats att en regnperiod skulle inträffa, men fått vänta förgärves. Visserligen har ett par för tillfället uppfriskande regnskurar fallit, men af för kort varaktighet att något kunna inverka på de brända och förödda åkerfälten. Emellertid hafva vi hört att på åtskilliga ställen, ej långt härifrån, såsom i Dalhem, Odensvi m. fl. socknar skall regn fallit hjelpligt och grödan stå ganska vacker. Det är väl för allmänheten om lifsmedel icke kommer att tryta, ehuru de wöoiligen komma att stå i höga priser; men de fleste jordegare ocb arrendatorer härikring göra i år stora förluster, som äfven troligen blifva kännbara för ett kommande år. Halmstad d. 4 Juli. Af första årsväxtberättelsen för Laholms fögderi inhemtas: att sistlidet årst höst och efterhöst var ganska tjenlig för jordens bearbetning samt utsåuing af hvete, höstoch vinterråg. Vintern åstadkom ingen skada på hvarken ompämnde sädesslag eller de artificiella ängarne. Våren var blid och tjenlig för såning och sättning af vårsäd och rotfrukter i behörig tid. Alla dessa förhållanden förenade gåfvo grundadt hopp om en riklig skörd. Detta hopp har dock svikits. Rågoch hvelefälten hafva, synnerligast på höjderna, delvis galnat straxt efter blomningen; klöfverfälten, liksom de naturliga ängarne, synes komma att lemna klen afkastving. På många ställen har kornet bildat ax och hafren vippa rån 5 å 6 tums högt strå. Ett snart ankommande ymnigt regn anses ännu kunna förekomma fullkomlig missväxt; men af såväl höstsom våroch vintersäd, hö af alla slag, samirotfrukter anses dock afkastningen blifva under medelmåttan.