hållande, som kommit till min kunskap och som är af så säregen beskaffenhet, att jag måste omtala det, för att bringa saken till offentligheten, der jag hoppas andra pennor än min skola bringa till tals den sak huruvida det må anses rätt huru kongl. fångväårdsstyrelsen behandlar sinnessraga fångar. Förhållandet är nemligen det, att om en fånge å någon af rikets fängelseinrättningar, under det han i fängelse tillbringar sin ådömda strafftid, blir sinnessvag, transporteras han till Conradsberg. Utskrifves han derifrån frisk, återföres han till fängelset, utan att den tid afräknas som han tillbragt uti sjukanstalten. Besynnerligt nog, är detta den enda sjukdom, hvarvid ett sådant förhållande eger rum. Det vill synas häraf som vetenskapens nu bestämda visshet om, att vansinnet är en på abnormiteter i den menskliga organismens funktioner beroende sjukdom, ännu ej kommit till kongl. fångvårdsstyrelsens öron, alldenstund densamma fortfarande anser de svagsinta som , dårar — gamla tidens föreställningssätt. Är detta menskligt? (Forts.)