Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1868, sida 1

Stockholmsbilder. (Frän redaktionens korrespondent). VIII. Conradsberg. — Huru de sinnessjuka bo och vårdas. — Några reflexioner angående byggnaden och dess läge. — Fångvårdsstyrelsen och humaniteten, med afseende å sinnesrubbade fångar. — Den enskilta välgörenheten och yttringar derutaf. — Barnsjukhuset. — Barnkrubban. — Stadsmissionens barnhem. — Diakonissanstalten samt hvad den omfattar. — Yärres verksamhet. — Hemmet för obotligt sjuka. Ibland de många välgörenhets-och sjukvärdsinrättningar, som äro belägna å Kungsholmen, intager onekligen Conradsbergs hospital för. sinnessvaga ett framstående rum. Man behöfver ej gå långt tillbaka i tiden, för att finna en bedröflig uppfattning af de arma olyckligas ställning, som beröfvats förmånen att göra bruk af sitt förnuft. Man kallade dem dårar och galningar, inspärrade dem i gallerförsedda byggnader, der de, isoleradefrån den yttre verlden och ofta underkastade en omensklig behandling, sällan erhöllo den vård, som ett dylikt olyckligt själstillstånd erfordrade. Ja, galningarne ansågos såsom för hela lifvet förlorade och om de hade någun utsigt till förbättring innan de infördes uti en sådan ,,förbättringsanstalt, så omintetgjordes denna när de tillbringat någon tid inom de förfärliga murarne, der ingen räddande hand utsträckte sig till deras vård och skötsel. Huru annorlunda är det ej nu! Vetenskapen och humaniteten ha äfven på detta fält visat hvad de förmå genom rastlöst arbete i mensklighetens tjenst. Sverges hufvudstad har icke längesedan adopterat de nya och högre åsigterna. För många af vära läsare torde det förra olideliga tillståndet, sådant det företedde sig å Dannviken, ej vara alldeles obekant. Vi ega i viss mån en erinran derom i Göteborgs hospital för sinnessjuka. Uppfyllda af tacksamhet mot försynen är det som vi nu stå framför den nya anstalten, Conradsberg, som inom sig sluter dessa olyckliga menniskor, som blifvit beröfvade förmånen att göra bruk af sitt förnuft, men hvilka nu åtminstone ha hopp om räddning ur det fasansfulla tillstånd, hvari ett grymt öde fjettrat dem. Liksom vårt fädernesland varit nog lyckigt att ega män, hvilka af försynen blifrit utrustade med ovanliga och framstående egenskaper, för att dermed gagna medmemiskor, lidande af de många hårda och svåra sjukdomar, hvilka uppståi olika ormer, så ha vi äfven i detta, ett utaf le svåraste och mest själsskakande sjuklomsfall, uti professor Öhrström, en man, om vunnit ryktbarhet inom hela Norden ör sin skicklighet såsom läkare för sintessvaga. Medförande rekommendationer till prof.