Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juli 1868, sida 1

Och denna vår, menniskans, andens, lifvets vår, den är berrlig! Skönt är att sitta vid Gamaliels fötter och inhemta visdom, men skönt är ock att sprittande aj mod och hopp och lefnadslust jublande svänga den hvita mössan och sjunga de friska studentsångerna. Sköna äro de mogna skördarne, men skön är ock den svällande knoppen, färdig att spricka ut till fullmogen blomma och njuta af lifvet och sylla sin plats deri. Sköna äro alla lifvets åldrar, rätt sattade, och i hvarje skapelsens fiber innebo det skönas atomer, men blomman af lifvet, o ungdom, är du! Och derför älskar jag dig så högt, och eder, I alla representanter af en ,hygglig ungdom! — Och något , hyggligare, för att begagna detta hvardagliga, men uttrycksfulla och svåromskrifliga ord, något hyggligare än den ungdom, som nu uppenbarade sig såsom representanter af denna generation af Carolinas barn, kan man svårligen tänka sig, en bättre anda ej eller. Det var den, som gick som den röda tråden genom det hela och gaf det den omnämnda prägeln, hvilken uppnådde sin glanspunkt vid studentkårens vackra fest å Akademiska Föreningens solennitetssal andra dagen och de omedelbart derpå följande: fyrverkeriet, ,,sexan samt studentkårens fortsatta festi solennitetssalen med helsningstalen till: dess gäster och dessas svar, hvaraf de flesta voro utmärkta. Man talade för: ej så längesedan, med anledning af en serskild, måhända orätt framställd och orätt bedömd, tillfällighet, mycket om de ,,unga tgubbarne i Lund. Jag såg ej till några sådana i den bemärkelsen; jag ville icke se dem. De kunde icke finnas; de skulle helt enkelt varit en anakronism mot tidsmomentet. Om de förut existerat i något litet kotteri, så voro de nu andligen döde och begrafne med det gamla seklet; de måste , känt i luften, att det , gick icke an, att de fun