Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 juli 1868, sida 2

erna togo sin skada igen genom att unga slaviska folksånger och utbringa 1 mängd lefverop samt äfven ropet: Ned med våra fiender! Enligt en beittelse från Prag till ,, Neue freie Presse lef kretsfogdens hatt afslagen tre gånger. Prag hälles för närvarande förhör med 3 czekiska orostittare, hvilka förliden år deltogo i gatuoroligheter och demontrationer mot ministern Herbst. En af em har blifvit dömd till hårdt fästningstraff för majestätsbrott. Till i dag den Juli, Johan Huss dödsdag, hade man örberedt en mängd nationella demonstraioner. I Constanz, dit en vallfart var illämnad (till den dervarande minnesstolen af Huss), lärer man varit i förlägenwet, huru man skulle mottaga de czekiska gästerna. ITALIEN. I Rom förberedes — såsom förut är sämndt — ett nytt allmänt kyrkomöte, wilket är bestämdt att hållas den 8 Desember 1869. Alla prester, som äro betigade att infinna sig på konciliet, uppnanas att antingen sjelfva möta, eller att sända ställföreträdare. Furstarne uppnanas att på allt sätt underlätta de höga prelaternas ankomst dit. I bullan uppvifvas följande vara föremålen för konciiets förhandlingar: Att värna trons renhet samt aktningen för religionen och kyrkans lagar; sedernas förbättring; återupprättandet af fred och endrägt; afhjelpanlethaf allt det onda, hvaraf såväl det borgerliga som det religiösa samhället lider. Bullan hänvisar sedan på nödvändigheten af att upprätthålla påfvens versdsliga makt detta är väl hufvudknuten), äktenskapets helighet och ungdomens religiösa läs: bigotta) uppfostrande, och beklagar de motsatta sträfvandena af kyrkans fiender för rubbandet af dessa grundsatser. Flera medlemmar af det högre franska presterskapet — såsom erkebiskopen af Algier, biskoparne af Chalons, Oran, m. fl. — hafva redan haft en sammankomst i Paris för att öfverenskomma om den gemensamma hållning, som de skola iakttaga på konciliet. Franska kyrkan skiljer sig från den österrikiska derigenom, att den söker häfda sin nationella sjelfständighet gentemot påfvestolen; man antager derföre, att de franska prelaternas sträfvanden skola gå ut på att förhindra, det den franska kyrkans rättigheter i ringaste mån förminskas. Som man af ett telegram sett, har äfven senaten — med 101 röster mot 11 — antagit förslaget om qvarnskatten; de fördelaktiga omdömen, som Scialoja (f. d. finansminister) uttalade om finanserna, hade utöfvat gynnsam verkan. Den nu beslutade skatten är isynnerhet tryckande för de lägre klasserna, hvilket bäst synes af officiella uppgifter från Rom, der denna skatt sedan länge förefunnits. Enligt dessa uppgifter betalar hvarje innevånare uti nämnde stad (i medeltal) 212 lire årligen i slagtoch qvarnskatt. Förmodligen med anledning af de ideliga ryktena om förestående anfall af garibaldiner på det påfliga området, bevakas kusterna och gränsorna af kyrkostaten på det noggrannaste. FRANKRIKE. Debatten i lagstiftande församlingen om finanslagen började — som bekant är — i dag åtta dagar sedan. De talrika och omfattande förslagen, som blifvit församlingen förelagda, skola diskuteras i följande ordning: 1. Efterbevillningarne för 1867 och 1868; 2, den ordinarie budgeten för 1869; 3, den extraordinarie budgeten för sistnämnde år; 4, det projekterade statslånet. Det var tydligt, att oppositionen skulle begagna tillfället för att ånyo skildra rikets financiella förhållanden i de mörkaste färger och med anledning deraf anfalla regeringens utrikes politik. I första mötet uppträdde på oppositionens väg nar Magnin (för öfrigt en obetydlig talare), som fordrade besparmgar och åter besparingar, samt uppmanade majoriteten att göra allt för att föra regeringen från den förderfliga väg som är beträdd. Mot Magnin talade Louvet (tillhörande majoriteten), förebrående honom för öfverdrift, men likval medgitvande att ställningen var svår, samt att det icke funnes någon annan utväg, än att i öfverensstämmelse med finansutskottets yttrande föreslå ett nytt statslån, ,,enär det vore omöjligt att pålägga nya skatter eller att inställa de allmänna arbetena. Så vidt man kan döma elter ett af oss meddeladt telegram, har det tal, som Thiers hållit den 1 dennes, mycken likhet med det föredrag han höll förliden vinter i samma ämne. Thiers ogillar — som kändt är — regeringens politik i Tyskland och Italien samt förklarar det för ett af de största fel, som Frankrike kunde begå, att tätt inpå sina L—ä — —— ——— — A O