Endast ett var sig i det närmaste alldeles likt och föreföll mig, just derföre, nu rätt besynnerligt, som en gengångare i den nya tiden ,Om väggarne kunnat tala, så som min gamle, nu som det tyckes tyvärr tystnade, vän, ,,Jeremias Munter, en gång i en af sina skizzer så fint lät dem göra, skulle de haft ganska kuriösa — eller sannolikt ganska vanliga — saker att förtälja om ynglingafröjder och sorger, de förra långt flera, om flit och vakor, om skämt och glam, om planer, drömmar, förhoppningar och såpbubblor.