Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1868, sida 2

Tempora mutantur et nos mutamur in illis! — När man kommer direkte från ,,Academia Carolina Conciliatrix, que ,sacra seecularia iterum? celebravit, F) och dervid hört mer latin än under trettio föregående år, får man väl för egen del försöka att minnas en lämplig fras; och ingen kan i sanning vara lämpligare, ty stor och i många hänseenden anmärkningsvärd var den , mutation, det gamla kära Lund undergått under den tid af — fyrtio år, som förflutit emellan mitt första och mitt. sista — eller sednaste — besök der. Det var en mörk, kulen Januari-afton för fyrtio år sedan, som jag, efter 3 dagars resa på 20 mil, ömsom på släde, ömsom på vagn med obeställd skjuts, drog in genom Norrtull och långsamt, under Longa-Hongars gjöende välkomsthelsningar skakade den slingrande, långa Storgatan utföre, och sedan kamraterne voro väl aflastade, i ett halft egyptiskt mörker letade mig fram från Skomakaregatan genom ,strätet till ,,Beckmanska (KjellinBring-Bennetska m. m.) gårdens lilla byggning med den höga trätrappan utanför. Då jag inkom i det lilta, otrefliga rummet, med sina kala lerväggar, sitt enda lilla fyrkantiga fönster, en omålad säng med de tarfligaste, af fukt illaluktande sängkläder, tre trästolar, en lertvättskål på den fjerde, ett rankigt bord, en omålad bokhylla, då greps jag, som visst icke var vand vid någon synnerlig lyx, vid åsynen af denna, på de aldra flesta studentrum den tiden vanliga, brist på hvarje den ringaste tillstymmelse till komfort el) Se inskriften på Göteborgaren Ericssons vackra Jubel-medalj. ) Lunds hundars skällande.