Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 juli 1868, sida 2

MM — ——— till en gyldene krumstaf, med hvilken följde ej blott presterliga förbindelser, dem snillet nog förstod att fylla trots så bra som någon, men äfven politiska, hvilka bidrogo att slutligen krossa detta snille, Jag såg honom aldrig mer än vid ett enda tillfälle, då han ett par år sednare på en resa till utlandet gjorde ett kort besök i Lund och på aftonen erhöll sitt tillbörliga vivatrop samt utkom på trappan till biskopshuset och tackade med ord, dem jag dock stod för långt ifrån i den talrika studenthopen för att redigt uppfatta, helst de utsades med den honom egna, föga högljudda nästonen, Tegnrs boning hade redan blifvit — ett värdshus, och i det rum, der Axels och Marias, Frithiofs och Ingeborgs kärlek diktades i de mest melodiska stanser, ett rum hvars penater man skulle trott ega förmåga att göra det till ett andligt tempel, der spisade jag esomostast biffstck och kotletter efter matsedel! — Det var först i en långt senare tid, man ändtligen insåg, att man öfver dörren till detta rum borde skrifva ett Retro! Detta är sannerligen ett heligt rum! Vid ett besök i samma rum under, jubel-dagarne gjorde det dock, jag måste illstå det, icke något godt intryck. Man släpptes in som i ett par andra, öfvergifna skräpkamrar; det yttre rummet tomt, jdsligt, simpelt; det inre, egentliga arbetsrummet pauvert i högsta grad och otrefigt, icke, efter hvad jag föreställer mig, Uterstäldt till fullkomlig likhet med hvad let var i Tegnörs tid, utan blott hysande jågra få hopsamlade af hans enkla möber och saker, Men — här ligger en ide ch gror, och då den slår ut i blomma,