Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1868, sida 2

Men det var omöjligt att finna ens ett spår deraf. Emellertid tycktes lyckan hafva blifvit bosast både i slottet och hyddan; då insjuknade Madeleine. Den goda gumman hade ej kunnat emotstå de mångfaldiga sinnesrörelser hon utstått under sin ålderdom. Hon aftynade stilla. Då hon kände sitt slut nalkas, lät hon tillkalla Jean och Louise. Båda skyndade till hyddan, ty Madeleine hade vägrat inflytta i slottet. Samtidigt med Jean och Louise anlände chevalier de Pulnitz. Chevalieren var sig fullkomligt olik. De små, grå lockar, som förr omgifvit hans tinningar, hade försvunnit. Det återstod honom endast en krans af svart, kortklippt hår, hvilken omgaf hans kala hjessa. De rynkor, som förlänade magnetisören ett så sataniskt utseende, hade äfven försvunnit. Vi känna denne man. Det är den förre Mästaren, det är den försvunne grefve de Navarran. Jean hade känt igen honom redan vid deras första möte, oaktadt hans utmärkta förställning. Baron de Remeney hade sagt till Jean under hans fångenskap i oublietterna: — Grefve de Navarran är Jean Deslions far. Jean bade ju i manuskriptet läst mästarens historia. Huru grefve de Navarran hade kommit till Paris, buru Robert Kodom hade gift bort honom, samt huru slutligen hans båda barn hade blifvit