Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 juli 1868, sida 2

Larslanda är namnet på en liten helsobrunn, som ligger en knapp fjerdingsväg från Strengnäs, och hvars vatten anses vara mycket helsobringande, men det oaktadt ej är särdeles anlitad nu för tiden. Annu hänga på väggen i brunnshuset 3 s. k. -brunns-stadgark deraf en är daterad anno 1801; en annan, från 1849, innehåller bland annat följande helsosamma paragrafer: S 8. Emellan herrar och damer må kurtis uppenbarligen bedrifvas till nödtorft. Dock hålle vederbörande fiskaler hand deröfver, att den ej urartar till famntag, handtryckningar eller trånande ögonkast, för hvilken händelse ådömes böter (1 skill. Bko.) S 10. Nu kan så hända att någon grinar lipar eller annorledes åbäkar sig, när han sitt vatten klunka vill, böte för slik styggelse 4 skill. Bko. S 15. För utdelning af kyssar och örfilar såsom i 8 S om ömmare känsloyttringar i allmänhet taladt är. Oskick hos den Westlandske allmogen i Norge. Ekersundsposten berättar: ,I denna tidnings n:o 14 för i år stod att läsa en berättelse om en bonde i Birkrems socken. hvilken på sin häst red in i en grannes stuga. En dylik bedrift utfördes Pingstdagen på aftonen kl. mellan 11 och 12 hos en på gården Nystöl i Lunds socken boende gammal klockare. Denna gång red man dock icke in i stugan, utan hästen blef dragen in för som det sades, demedan hästen ej ke någo; nuerlig utford, hvadan n mäste nöja sig med att draga djuret rundtomkring golfvet och derpå ut samma väg som den hade kommit in-. Tidningen hoppas att dylika bragder, vittnande om råhet, mätte blifva åtalade.