Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juli 1868, sida 2

INILII. Upplösning. De arbetare, som den nye fyrverkaren använde, förvånades öfver att deras patron inköpte så stora förråd af krut. — Försäljningen går inte ännu så raskt, sade en af dem; — jag tror att patron tar sig vatten öfver hufvudet. IIvem skall köpa allt det här? — Varen lugna, mina barn, svarade Surypere, — jag skall nog använda mina fastager. — Så mycket bättre, patron; vi frukta endast att om utgifterna bli för stora, kan huset springa i luften. Krutfastagerna blefvo nedförda i källaren, och under natten rullade Surypere dem in i hvalfven under de Tjugoens hotell. Då minan var i ordning, satte Surypere en lunta i hvarje sastage och väntade. Medlemmarne anlände en och en från olika båll enligt sitt bruk. — Vi äro endast aderton, sade en af dem, — och den bestämda samlingstimman är redan förbi. — Jo jo men, tänkte Surypere, som lyssnade, — monseigneur är död, grefve de Navarran har försvunnit, och Robert Kodom skall lemna sitt fängelse först då han utföres till schavotten. Det stämmer nog! Derefter föll Surypere på knä och bad andaktsfullt: — Om jag någon gång har gjort det onda, sade han, — har jag aldrig sökt det onda för dess egen skull. Jag har biträdt dem, som sökte att straffa rätt