Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 juli 1868, sida 3

Litteratur. Doktor Luthers Lilla Kateches sö skoloch konfirmandundervisningen i frågor soch svar kort, och lättfattligen förklarad sam med passande bibelspråk, hänvisningar till längre bibelasdelningar och bihang försedd, a d:r F. Wangemann, archidiaconus och k seminariidirektör i Cammin i Pommern Ötversatt af J. O. Spolen, t. f. domkkomm. Göteborg, tryckt hos J. A. Granberg 1868. Denna utläggning af Luthers Lilla Kateches är öfverhufvudtaget affattad i enkla och klara ordalag och torde derföre kunna i detta afseende anbefallas för barnundervisningen före Lindbloms med dess besvärliga och invecklade perioder, dess svårfattlighet och dess längd. Vi kunna dock ej underlåta att anmärka, det på åtskilliga ställen förekomma saker, som öfversättaren bort utesluta, helst han för öfrigt tillåtit sig åtskilliga ändringar at originalet. Så tycks det, som om vid indelningen af Guds egenskaper förf. gått temligen godtyckligt och omotiveradt tillväga. Han säger, att bibeln ,,lär om Gud såsom Herre, att Han är herrlig, salig, evig och oföränderlig samt allsmäktig, men deremot, att den lär om ,, Gud såsom Ande, a t Han är osynlig, obegriplig, allvetande, allvis och allestädes närvarande. Oberäknadt att det tycks alldeles öfverflödigt och olämpligt ett i ett arbete af detta slag göra dylika spetsfundiga distinktioner, förekommer det underligt, att Han påstås vara vevig och oföränderlig såsom IIerre, då dock dessa egenskaper icke i sig innefatta något, som är närmare förknippadt med den omständigheten, att Han är Herre, än de egenskaper, som tillskrifvas honom såsom Ande. Vidare kan man ej annat än taga anstöt af at förf. talar om trolldom som om något, hvilket mycket väl skulle kunna öfvas — en uppfattning hos en lärd teolog, som man skulle ansett omöjlig i vår upplysta tid. Han besvarar nemligen frågan: , Hvad gör den som brukar trolldom? sålunda: , Han använder Guds heliga namn, ord och sakrament att utröna ting, som Gud har lörborgat, eller åstadkomma ting, som Gud har vägrat att låta ske. Och på frågan: , Hvarföre är trolldom vid djelvulens namn en så svår synd? följer svaret: , Hvilken som med djefvulens hjelp brukar trolldom, han öfvergilver Gud och vänder sig till Guds argaste fiende; han låter tjena sig af djefvulen och tjenar sjelf djefvulen. Manne det är rådligt eller ens tillåtligt att i en religionsbok för barn förutsätta, att någon kan med djefvulens hjelp bruka trolldom, och skall ej derigenom den skadliga vidskepelsen hos allmogen, på hvars utrotande så mycket arbetats, näras på ett betänkligt sätt. — I förklaringen af fjerde budet frågas: ,Inbegriper Gud äfven andra personer (andra in föräldrar, far-, moroch svärföräldrar, förmyndare och dopvittnen, husbönder, öfverhet, lärare etc.) i det fjerde budet? Härpå svaras: ,Ja, Herren säger: ,För stt grått bufvud skall du uppstå och ära le gamla, då dock påståendet, att detta vibelspråk inrangerar alla gamla i ,, våra öräldrars kategori, är ytterst godtyckligt och så att säga ur luften gripet. I fördaringen öfver femte budet svaras på fråsan: , Skall du blott hälla din nästas lif eligt? Nej, allt lif, som Gud skapat, skall jag hålla heligt, äfven djurens, träns och isynnerhet mitt eget sit. Ingen ljande förklaring visar, hvarför trädens if skall hållas heligt, eller när rättigheen att hugga trän inträder. Men vi vilja j göra några vidare anmärkningar röranle denna lilla bok, då de redan gjorda orde ha ådagalagt, att öfversättaren ej isat önskvärd sjelfständighet och kritik id utförandet af sin uppgift. A.