En rök uppstod emellertid af det upplösta mur bruksstycket, som ingaf en mängd af åhörarne mest qvinnor, den tanken, att någon större far var för handen. Under ropen ,, elden är lös-, ,,kyr kan ramlar-., störtade en stor del af de försam 1 mot kyrkans utgångar, hvaraf en förfärli gsel och oreda uppstod, som ej lade sig förr än man efter en längre stund hunnit öfvertyga si; om att ingen fara var för handen, då de upp skrämda återvände till sina platser, och gudstjen sten sedan fortgick utan vidare afbrott. — Sjöolyckor. I D. N:r af sistl. gårdag berättas: Ryska ängfartyget ,, Admiral, bekant se dan omkr. 4 år tillbaka, då det efter en svår strand ning på Dagö derifrån med mycket arbete hitbog serades af ångfartyget Färdig och danska dykare ångfartyget Scandinavien och bär undergick en be tydlig reparation å hr W. Lindbergs mekanisk: verkstad å Stora Varfvet, har sedan alltjemt för följts af en beständig otur. Sedan ångfartyget un der de närmaste ären ett par gåuger törnat pi grund och kommit af igen, strandade det sistlidn höst å Wormsö, der det legat sjunket ända till helt nyligen, då danska dykareängfärtyget Öresund af: gick och med mycken möda fick det flott igen Från strandningsstället anlände ångfartyget i går hit, bogseradt af nyssnämda bogseringsoch dykareångfartyg, för att härstädes vid hr W. Lindbergs verkstad repareras och iståndsättas. I Söndags på morgonen strandade å det s. k. Piltholmsretvet, 1. mil öster om Da arö, slupen Marie Louise, förd af skepparen Olsson, hemma i Norrköping, på resa från Norrtelje till Jönköping med last af aspvirke till dervarande tändsticksfabrik. Fartyget, som ej begagnade någon kronolots, ligger i marvatten ännu qvar på relvet. — Öfrverdådig simmare. D. N:r berättar: Tvenne engelska matroser, temligen berusade, gingo i Söndags eftermiddag ombord vid Allmänna gränden på ångslupen Prius Gustaf Adolf tör att medfölja till Rantmastaretrappan. Då slupen gick förbi trenne nära bredvid hvarandra liggande fartyg, steg den ene matrosen upp och kastade sig plötsligt öfverbord. Han försvann för några ögonblick i djupet, men kom upp igen och simmade, med pipan i munnen, mot fartygen. Kaptenen på ångslupen stoppade och backade så fort möjligt var samt ropade till manskapet på farty et: ,.En man rbord! Efter en stunds förlopp kom mtrosen till ett af fartygen, fattade tag i ett från ren nedhängande ankare och klättrade obesväradt upp derpå. När han således icke vidare sväfvade i fara, fortsatte ångslupen sin färd. Den andre ombord varande matrosen åsåg sin kamrats tilltag med orubbligt lugn. Cembratallen och jordärtskockan. En brefskrifvare till Dagl. Alleh:a från Petersburg skrifver bland annat: En fråga, som särdeles tyckes hafva intresserat Nya Dagligt Allebanda, är den om Cembratallens införande i Sverge. Man gjorde sig till en början stora förhoppningar om dess nötters användande såsom nödbröd under svåra hungersår. Det lär nu emellertid genom kompetenta personers utredning hatva kommit derhän, att hela planen, såsom en ren utopi, får lof att öfvergifvas. Större uppmärksamhet torde böra skänkas åt följande andragande, meddeladt i en af härvarande tidningar af intendenten för en kejserlig farm i Arkangelska guvernementet. För att ertta potäterna, hvilka ofta bortfrysa, föreslår jag, säger denne, en rotfrukt, som utmärker sig för sin synnerliga känslolöshet för köld och froster, äfven under vintern; trädgårdsodlingen hb traktar henne såsom ett ogräs, emedan hon är särdeles svår att utrota. Ingenstädes användes hon i större skala och ådrager sig ej jordbrukarens synnerliga uppmärksamhet, kanske äfven derför att hon ej är starkt närande, ej erbjuder ett koncentreradt födoämne och tillika är svår att införa i cirkulation, emedan hon knappt kan utrotas. Denna växt är jordärtskockan (Heltanhus tuberosus). Jag tror, att i en sådan trakt som i Arkangelska guvernementet, som så ofta! ider af missväxt, hvarje växt, som erbjuder nåson föda, borde betraktas såsom en nyttig växt, y med dess införande förökas jordbrukarens utsigter och förhoppningar, och ju flera matnyttiga växter kunna påräknas, desto större förhoppninr eger denne, att några af hans utsådda växter j ola lyckas. Jag tänker, att det ej vore utan n nytta att fästa uppmärksamheten på jordärtkockan och anställa profsådder, för att faktiskt ifvertyga sig, om ej denna växt kunde odlas såom potatisen. För ett dylikt försök borde dock akttagas, att för sådden af jordärtskockan utIdes en lätt jordmån, som ej lede af stagnende vatten: detta är det enda, som den af mig! reslagna växten i min tanke fordrar. En stor; ytta tror jag att hon äfven erbjuder derigenom ut hon eger stora stänglar och mycket blad, hvilcet allt kan vara till nytta i landthushållningen. änglarne kunna t. ex. tjena till strö för boskaen och bladen till födoämne. I alla händelser ;ör hufvudsakliga målet med försöket riktas på i lenna växts införande såsom födoämne för meniskan, hvars hushåll är så fattigt på vegetabiliska ämnen, att hon ofta nödgas taga sin tillflykt! ill surrogat, som i alla afseenden äro vida sämre in jordärtskockan. Landeorten.