— — — — mig sjelf? Besynnerliga svaghet, vid hvilken jag ej är van. Och han erfor en allmän rysning, — dödsrysningen! Vid samma timma hade en ovanlig scen egt rum i Antwerpens hamn, vid den kaj, der de ångbåtar lägga till, som öfver Scheldefloden föra resenärer från Gentjernbanan. Flera svartklädda män följde kajen och gingo ombord på tremastaren Grefven aj Flandern. Då stufvaren ordnade lasten, hade har flyttat Robert Kodoms kistor. Dessa kistor föreföllo honom mycket lätta, och han underrättade fartygets kapten om den anmärkning han hade gjort Kaptenen vände sig till chefen för bamnbevakningen, denne hänsköt saken till ve derbörande myndighet, som beslöt att låte öppna en af kistorna. Man fann deruti en gjutjernskula, för sedd med kopparhattar. En pistolsmed borttog kopparhattarne lösskrufvade kulan och fann henne upp fylld af knallqvicksiltver. Det var tydligt att kistornas egare had ämnat spränga skeppet i luften, sedan ha tagit en betydlig assurans. Brottet var desto förfärligare, som de gällde icke blott besättningens och passa gerarnes lif, utan möjligtvis hela hamnen förstöring, det vill säga alla de fartygs som lågo på redden. Allmänheten har troligtvis icke glöm setta förtärliga försök, och vi förbigå så ledes alla detaljerna. Följande morgon klockan sju blef Rc bert Kodom arresterad på Hotel de hEu rope.