Proust och Parmentier voro medlemmar af Franska Institutet. Den sistnämnde dog som generalinspektor öfver franska medicinalväsendet och var under sjuåriga kriget franska armeens fältapotekare. Prousts yttrande är 40 år äldre än de kemiska brefven, och Parmentiers daterar sig ännu längre tillbaka; båda voro de med under Napoleons fälttåg och hade dervid tillräckligt tillfälle till att samla erfarenhetsrön angående sjuka och friska soldaters närande i fält; båda äro i vetenskapens annaler bekanta som mycket skarpsinniga och samvetsgranna forskare. Hvad skall man nu säga om en person som Almåön, hvilken, att döma af allt hvad han yttrar, inhemtat all sin kunskap ur böcker och som sjelf i dessa saker icke eger den ringaste praktiska erfarenhet; hvad skall man säga, då han, förvändande Prousts yttrande, säger: ,,jag måste erkänna att jag icke kan tänka mig ett sämre användningssätt af godt kött än att deraf bereda extrakt; jag vet ingen odugligare panacce än ett stycke äkta köttextrakt, upplöst i ett glas rent vatten. Hvad skulle väl de svenska läkarne säga, om Almen rekommenderade dem att i stället för buljong gifva sina sjuka till lifvande (sid. 17) en kopp varmt vatten utan alla tillsatser; om han vidare påstode, att dettas inverkan både på digestionsorganerna och den sjukes utseende skulle ökas, om man försatte vattnet med cayennepeppar eller anura starka kryddor! Man tänke sig endast en typhus-patient på bättringsvägen och varmt vatten med cayenne för honom användt som styrkande medel! Detta enda exempel torde vara läsaren nog. Hela skriften är genomträngd af samma anda och är för författaren ett brännmärke, på hvilket han, så länge han lefver, skall igenkännas, ty i vetenskapen förlåter man aldrig sanningens förnekande; den, som älskar denna, soker ej att vilseföra andra. Detta har Almen gjort, i det han som exempel på lofprisandet af Liebigska köttextraktet anför och förvrider yttrandet af en man, som aflidit för 50 år sedan. Köttextraktet är, som bekant, ingenting annat än en fettfri buljong, beredd af det bästa oxkött, hvilket i lufttomt kärl blifvit afdunstadt till en massa af honungskonsistens, och extraktet eger alla de egenskaper och verkningar, dem man sedan århundraden tillskrifvit buljongen. Buljongen är på samma gång ett njutningsoch ett näringsmedel. Till njutningsmedlen höra bland andra ifven kaffe och thz, men ingen torde väl vilja påstå att njutandet af kaffe och th kan anses som lyx, oaktadt dessa ej höra till näringsmedlen. Hvad kaffets verkningar beträffar, inskränker jag mig till att här anföra hvad Julius Fröbel derom yttrar i sitt högst intressanta verk, ,,Sju år i Central-Amerika (sid. 226): ,,Kaffe är ett oumbärligt behof för deltagarne i de stora handelskaravanerna; bränvin begagnas endast som medicin, men kaffe är en alldeles oundgänglig artikel och drickes två gånger om dagen. De uppfriskande verkningarne af denna dryck vid stora ansträngningar i hetta och köld, i regn och torka äro utomordentliga. Njutandet af the och dettas ännu större utbredning beror på alldeles samma verkningar, och på samma sätt förhåller det sig med mats i Paraguay och guru-nöten i det inre af Afrika. Det måste väcka den största förundran, att samma ämne, som vi tillskrifva kaffets specifika verkningar, caffein, också förekomma i thebladen äfvensom i bladen hos IIevz-plantan, hvaraf en infusion drickes som th i Paraguay, och slutligen också i guru-nöten (Sterculia acuminata ). Man måste förutsätta, att, om dessa njutningsmedel icke tillfredsställde vissa, för organismen mycket vigtiga behof, menniskorna väl svårligen skulle gjort sig möda att uppsöka dem. Man måste vidare förutsätta, att det var instinkten, som på ett så underbart vis bland talrika andra plantor utvalde just dem, hvilka producera lika verkande ämnen. Allt detta bevisar väl, att samma lucka i näringsprocessen förefinnes och måste fyllas hos menniskorna i alla verldsdelar och zoner. Vi tillhandla oss i th och kaffe vissa fördelar, hvarigenom verkställandet af intellektuella eller kroppsliga arbeten befordras, störande yttre inflytanden på vår helsa aflägsnas, kortligen hvarigenom en normal jemnvigt i helsotillståndet upprätthålles; fördelar, hvilka ej med noggrannhet låta bestämma sig. Om dessa drycker nemligen ej ) Den berömde Afrika-resenären Rohlp har haft den godheten att förliden sommar sända mig några af dessa nötter, och genom undersökning af desamma blef jag satt i tillfälle att bekräfta deras betydliga caffeinhalt, uppgående till 2 procent. Nötterna voro så friska, att en af dem i härvarande botaniska trädgård