Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 2

—— kan så fort som möjligt, och öppna cells dörren i morgon natt. Mannen gjorde en jakande åtbörd. — Gå, min vän. — Det är på tiden, sade vaktaren omtänksamt, emedan arbetarne vid inrättningen snart komma för att dricka sitt eftermiddagsglas, och inom tio minuter skall här vara ett sådant oväsen, att man knappt kan höra hvarandra. Han bugade sig och skyndade bort. I de nedre krogrummen blef det med hvarje ögonblick allt bullersammare; de drickandes rop, blandadt med oset från de obegripliga frikasser, som serveras i dessa qvarter, uppstego ända till kabinettet, der vi hafva lemnat våra tre konspiratörer. — Marianne framtog en liten parfymflaska. — Mitt sköna barn, sade Kodom artigt, atmosferen här i huset blir outhärdelig för er, det är naturligt. Önskar ni attvi bege oss härifrån? Vi skola samtala vidare hemma hos oss. — Tack för er artighet, svarade den unga qvinnan, — men i er intrig har ni åt mig lemnat en roll, som det vore tid på att närmare bestämma. (Forts.)