Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 juni 1868, sida 2

konstmakares skicklighet, derefter inlindade han den räddande kakan i det papper som återstod. — Nu är allt öfverenskommet, och framförallt tveka ej i handlingens ögonblick, sade Kodom allvarligt till vaktaren. — Åh, herre, ni har uppfyllt hela mitt lifs dröm! De gamla skola få sin egen torfva, som de eftersträfvat i sextio år. Jag tillhör er med kropp och själ! — Den der gossen intresserar mig, tänkte Marianne och fyllde ett glas åt honom. Han drack och sade med en beslutsamhet, som visade att han skulle hålla sitt löfte som en man: — Allt hvad jag äfventyrar kan inte vara mera än ett par månaders arrest. Jag gör ingenting, som strider emot mitt samvete. Jag är beredd, och ni kan lita på mig. — Tänk ej på fängelset, min gosse, sade Marianne. — Ett råd i förbigående. Köp en skrufmejsel och en liten flaska olja, innan ni går hem. Lemna dem till er fånge, så att dessa föremål hittas i hennes rum efter flykten; det skall frikänna er från ansvar. Hennes händer äro troligtvis för späda att utföra detta arbete; ni kan hjelpa henne, men ingenting skall bevisa att hon icke sjelf egt styrka att frånskrufva låset. — Stor tack för rådet, min goda dam, svarade vaktaren förtjust öfver detta påhitt. — Ah, jag ser nog att ni äro hederliga menniskor! — Således, arbröt Kodom och afskedade honom med en ätbörd, — är allt sfverenskommet och beslutadt. Lemna ka-l