seigneur afbröt honom med en besallande åtbörd. — Ingen tid till prat; kör på! Mannen förstod. Man for i galopp längs avenue des Champs-Elystes, man tog af vid Pont de la Concorde, och Marianne betraktade tankspridd den långa rad af kajer, som sträcker sig från Deputerade-kammaren till Port aux vins. Hon hade glömt sin cigarrette, och Kodom tryckte hennes hand. Hon lät honom göra det, ty under sitt skiftesrika lif hade hon dock bibehållit aktningen för verkliga smärtor. På Place Valhubert önskade Csarine flåsa ut och visade genom en plötslig halt, att hon ansåg sig hafva uppfyllt sina pligter som tyskt sto. Det var troligtvis äfven kuskens tanke, ty han lät sin piska hvila. Men emedan han hade blifvit frikostigt betald, steg han ned från sin plats, tog sin vaxdukshatt i handen, gick höfligt fram till vagnsdörren och frågade om herrarne önskade att han skulle köra fram till porten. — Nej, svarade Riazis; — följ boulevard de Hopital och stanna vid början af rue des Deux-Moulins. Vi skola träffa några pensionärer i detta qvarter. Under färden utefter boulevarden betraktade Kodom med tyst raseri dessa dystra murar, bakom hvilka hans gudomlighet våndades. Det är äfven sannt, att inrättningens yttre ej är synnerligen inbjudande. La Salpetrisre, det största hospital i Paris, emedan det kan upptaga ända till fyratusen pensionärer, har bibehållit den storartade och kalla stilen från den tidpunkt, då det grundades, och de