XXKVJH Robert Kodom visar sig åter. Räknadt från denna morgon är det Cascaret, dekoratör, som nedstiger från de allegoriska scenerna på vinhandelsskyltarne till konstens första elementer, då det artistiska arbetet ej erbjudes tillräckligt. Sedan fjorton dagar målade man det yttre trävirket på la Salpåtrigre, — ty dessa lidandets palatser hafva äfven sitt koketteri! En arbetare hade fått ett refben knäckt under ett krogtumult, dagen efter aflöningens utbetalning. Cascaret hade inställt sig hos entreprenören för att öfvertaga den sårades arbete. Se der hvarför vi återfinna Robert Kodoms medhjelparinna, målaren Richards energiska trolofvade, sittande med tälgknifven i hand vid ingångsporten till dårhuset. Måltiden varade länge. Ni vet redan att Cascaret var sybarit. Men medan han skar af brödet och tömde bägaren, hade han gräft under porten två hål så djupa, att man kunde sticka ned hela armen i dem. Han hade försett sig med ett lätt och skarpt verktyg för att hastigt utföra sitt mineringsarbete; Cascaret tänkte på allt. Sedan hålen blifvit utgräfda, öfvertäckte han dem med jord och grus, så att man endast behöfde införa en metallisk kropp i denna mullhög, för att den skulle gifva vika utan motstånd. Cascaret kastade en belåten blick på det fulländade arbetet, hvarefter han åter kilaanppför sin stege. med en apas vighet. Wanda stod alvvet invid fönstergallren.