af en tumör, som förorsakat honom tid-;! tals svåra plågor. Han hitkallade, såsom allmänt är bekant, på våren Frankrikes förnämste kirurg, d:r Rlaton, för att genom dennes urdersökning erfara om det vore utsigt att en operation skulle kunna leda till ett lyckligt resultat. D:r Nölaton kunde icke gifva honom bopp härom. Det har icke synts återstå annat än en obetämd tid af lidande för patienten. Förtviflan I ver har bragt den redan temligen åldrige mannen i ett sådant själstillstånd, att han i Lördags afton omkriag kl. 6 medelst ett pistolskott sjelf satte för alltid en gräns för sina plågor. Friherre von Höpken sörjes af sin vid tillfället frånvarande maka, född friherrinna Mörner, med hvilken han endast sedan i fjol varit förenad. Friherren var egare af det stora godset Bogesund i Stockholms skärgård. Dagbladet yttrar vidare om den aflidne: Baron Höpken var född år 1811. Han egnade sig först åt den militära banan och tjenstgjorde vid Svea garde samt sedermera vid Lifgardets dragonkår. Efter erhållet atsked egnade han sig uteslutande åt skötseln af sina betydliga egendomar, bland hvilka Bogesund sörskildt blef föremål för hans omsorger och undergick genomgripande försköningsarheten. Han egde dessutom Sundbyvik, Österby och Väsby i Södermanland, Frösvik i Roslagen, Velamsund på Vermdön och v. Höpkenska huset på Blasieholmen i Stockholm. Den aflidne efterlemnar två barn, en son och en dotter, hvilka han hade i sitt första gifte med sin numera frånskiljda hustru Clothilde von Bosanyi från Österrike. Pör ett par år sedan trädde han i nytt gifto med en fröken Mörner. — Stockholms skarpskyttekår företog i Söndags morgon, under major Ankarkronas befäl en utmarsch till Uggleviken, öfver Ladugårdsgärdet. D. N:r berättar härom: Kåren samlades kl. något före S på Carl XIII:s torg, hvarifrån den på olika vägar marscherade till Ladugårdsgärdet, der en stunds hvila förunnades. Härefter lortsattes marschen med stärkta krafter till Uggleviken. dit man ankom kl. 11. Här bildades fyrkant och hölls en kort gudstjenst, hvarvid musikkåren spelade ett par koraler. Sedan rastades till kl. half 1, hvarunder man frukosterade, glammade och hurtigt svängde om i det gröna med de fagra tärnorna, hvilka, såsom vanligt, med sin närvaro bidrogo att gifva förökadt behag åt dessa krigiska lekar. Hr W. Davidsson hade för högqvarteret utsändt en lukullisk frukost. Kl. half 1 slegs åter ställning och den hurtiga krigareskaran anträdde återmarschen, hvarvid norra vägen valdes, så att man genom Roslagstull och Drottninggatan återkom till staden. Styrkan inträflade på Carl XIII:s torg omkring kl. half Å Drottninggastans såväl trottoirer som i dess fönster funnos talrika åskådare, bvilka med synbar tillfredsställelse betraktade den burtiga, men varma och neddammade truppen. — De bortkomna barnen. Dag. N:r berättar: En af de vackra morgnarne i förra veckan syntes två små flickor vandra hand i hand framåt Norrtullsgatan. Den ena är fyra år; hennes lekkamrat några månader yngre. De bo vid Norrtullsgatan och hafva mycket fattiga föräldrar saf den arbetande klassen. Barnen tultade och tultade i solskenet. De brydde sig hvarken om Tre Liljor eller Nya Vefselbruket. Skogstopparne, som de ständigt sågo framför sig, lockade med underbar makt deras håg. Så kommo de ut genom tullen, så gingo de förbi nedsarten till Stallmästargården, men när de kommo till Haga grindar, veko de af in i den skuggrika och svala parken. Vidare och vidare vandrade de så glada, till de fingo se slottet. Nära derintill mötte dem några fruntimmer. Det ena gick dem till mötes och sporde dem hvad de hette och hvar de voro hemma. Det kunde de icke gifva tydligt besked om. — Damen — det var hertiginnan af Dalarne — tog ömt vård om de små vilsekomna, bon lät gifva dem husrum, hon lät förse dem med mat, till och med namnam fanns i huset eller skaffades åt de lyckliga barnen. Derjemte underrattades polisvaktkontoret i Adolf Fredriks distrikt om deras vistelseort. Under tiden gingo två mödrar förtviflade och sökte hvar sitt barn. Den ena har 3, den andra har 5 barn utom det saknade, men hvardera kände lika bitter smärta, som om det varit deras enda lilla får som kommit bort. Adtligen kl. 6 påföljande morgon hade det lyckats att få reda på mödrarne, så att de blefvo underrättade om sina barns angenäma vistelseort. De begåfvo sig genast ut till Haga slott och funno älsklingarne hålla på att trösta sig med munnen full med namnam. Hertiginnan gaf mödrarne hvardera ett litet penningeunderstöd samt aflagda kläder att göra om, så att de små fyraåringarne skola bli fina som hoffröknar...De hade kommit som barfotafröknar. — Stockholms missionssällskap har i början af denna månad haft årsmöte i hufvudstaden jemte en mängd andra ,sällskaper för kristligt ändamål. Af den upplästa årsberättelsen inhemtades: att i missionsinstitutet qvarvoro, vid början a 1868, tio af de äldre eleverne, samt nio nya, som på hösten förut blifvit antagna. Missionsbyggnaden är fullbordad, så att man i den sistl. November kunnat inflytta; för densamma har under åre utgifvits slutkostnaderna, omkring 21.006 rdr, hvar: af dock 9,000 rdr i lån, som frivilligt erbjudits Kostnaderna för institutets underhåll hafva gåt till 17.400 rår; till missionärerne i Afrika har utsått 5,100 rdr, och för utgående missionärers utrustning och resa utlagts något öfver 2,000 rdr — Gåfvomedlen hafva uppgått till 35,137 rdr 26 öre för yttre missionen, samt dessutom 6,353 rdi 91 öre för missionsinstitutet. — Örebro läns Ansgariiförening har särskildt åtagit sig att bidraga till missionär Lagers underhåll, och Lunds missionssällskap har bidragit med 500 rdr till en a eleverna vid institutet. Göteborgs missionssäallskaj fortsätter ock med sina bidrag; förutom alla de större och mindre föreningar, som mestadels sände sina gåfvor till utländska missionen i allmänhet — Af utländska missionsmedel bar äfven en summa af 1.000 rår utgått till understöd af missioner i Newyork, som dock hädanefter torde komma at understödjas genom skrifter, för såvidt stiftelser icke erhäiler penningegåfvor särskildt bestämde för denna mission: Äfven har utgått 200 rdr så som tillfälligt understöd åt en arbetare för der inre missionen i Danmark. Stiftelsen fortsättei dessutom med att mottaga och öfversända gåfvo medel för åtskilliga andra missioner, såsom Jude missionen, Waldensermissionen, skolorna på Liba non och biskop Gobat i Jerusalem. — Exposition af de industrialster, son löjtn. Annerstedt hemsändt från Bombay eger rum i kommerskollegii hus. Svensh Handelsoch Industritidning yttrar härom följande: Vi vilja tillråda de af våra läsare, som ämna sig dit, att icke göra sig stora förväntningar i ett el: ler annat bänseende, ty betraktar man expositionen, vare sig i sin helhet eller detalj, för att be döma möjligheten för dylika svenska varors af. sättning derstädes, så erfar man i första fallet ett allt annat än tilltalande intryck och i det andra. att de förhoppningar, hvarmed man motsåg resultaten af löjtnant Annerstedts beskickning, i inte fall kunna anses vara realiserade, åtminstone genom denna profsändning. Om vi till en början betrakta jernafdelningen, 8