Stockholmsbref. (Korrespondens till H.-T:n.) Stockholm den 21 Juni. Snart ha vi alldeles glömt bort hur en egnskur ser ut, så längesedan är det vi sugnades med någon nederbörd; ty de två ler tre gånger det regnat 5 minuter åt sången, är ej värdt tala om. Under 6 veckor har detta torkväder fortgått, och om det varit nog dermed, men en pinande olåst har under hela denna tid plågat oss menniskor och gjort marken så spraktorr, att vid minsta vinddrag dammet stått i nögan sky. Man kan bli mätt på det goda också, och sannerligen äro vi icke nu fullt mätta på vackert wäder, helst när man från alla håll hör talas om de skador, kanske objelpliga, som det torra vädret förorsakat på årsväxten. Herre Gud! att det är vackert i dag igen! utbrista alla, med en sorgsen blick på den blå himlen, och ändå såg det i går afton precis ut som om vi skulle få dugtigt med regn. På det viset har himlen narrat oss hela ånga tiden och, Gud nåde oss! någon förindring synes ej förestå ännu så länge; itminstone strålar himlen äfven i dag i sin fullaste klarhet, det blåser som vanligt, icke ett moln står att upptäcka. Hur skall slutet blifva? så frågar sig litet hvar. ln mycket tidig höst, efter all sannolikhet, tyvärr missväxt på sädena, man ryser vid tanken på den långa vintern, på den nöd och det elände, som under så sorgliga omständigheter måste bli de mindre benedlades lott. Det stundande kyrkomötet förmår ej här äminstone tillvinna sig något större intresse; man såg vid valen till elektorer aur få röstande infunno sig, och valet utöll också afgjordt byråkratiskt; det var olott Aug. Blanche, hvilken af Ladugårdslandsboerne inkastades som en Saul bland profeterna, vinhandlaren, förut violoncellisten, Sack inberäknad. Man talar om följande personer såsom kandidater till lekmannaförtroendet för Stockholm vid kyrkomötet: borgmästaren Weser, riksarkivarien Nordström, rektor Siljeström, general Harelius och revisionssekreteraren Lindhagen, möjligen ännu flera. Det är omöjligt ati säga hvem som blir den lycklige, men nog skulie väl hr Siljeström vara den mest passande. Att han icke blir vald, det kan man dock taga för afgjordt. Att hr Weser eftersträfvar förtroendet, det tror man sig med säkerhet veta. Hr Nordström är nog den man, som skulle hålla de högvördige varma, han har gjort det många sånger förr, men det säges, att han tröttnat på att , hurra upp med presterna