Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1868, sida 2

han sig om på sin ställning och kastade slängkyssar ät sina beundrarinnor. Man applåderade likasom på teatern. Några — tjurhufvuden —, hvilka ansägo detta näsvist, gingo fram till ändan af den rörliga stegen och började svänga den galante målaren. Vid den första svängningen skakade tjufpojken sin pensel öfver gruppen, och de stridslystna qvinnorna funno sig prydda med fläckar af den färg, som målarens jernblecksburk innehöll. Tumult, häpnad och allmän reträtt. Sedan de anfallande vikit undan, firade den lille målaren sig ned utefter sitt tåg, och då han kom jemnhögt med Wandas fönster, gjorde han en åtbörd, som innebar: — Gif akt! Jag har brådtom, lätsa ej se åt mig. Hon förstod och vände bort hufvudet, medan hon ansträngde sin hörsel. Galgfogeln hviskade mellan sina händer: — Vakna inte för sent i morgon bittida och fäst kramporna säkert. Hon gjorde ett enda tecken; det var ögonskenligt att hon hade uppfattat hvarje ord. Derefter gled den lille målaren hastigt ned på marken. g Den qvinliga klubben gjorde grimaser it konom, och han återgaf dem med ränta, men hans grimaser voro nya och uldeles okända inom inrättningen. Det blef en verklig sensation. Man trängdes omkring honom, I Forts.y