Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1868, sida 2

— skall ni finna er celldörr öppen. Omöjligt att göra mera! En vaktare kan bestickas, men portvaktarne hafva traditioner. Vid foten af gårdsmuren, till venster om inkörsporten, skall en repstege vänta er. Den skall hållas stadig medelst två jernkrampor. Under morgondagens förlopp skall jag vidtaga åtgärder, som skola sätta er i tillfälle att utan möda fästa dessa krampor i till exempel tvenne öppningar, anbragta mellan porten och marken. Bränn upp detta papper och lita på mig. Jag har förberedt rikedom i utlandet. Hopp och tillförsigt! Robert. — Jag har gjort rätt uti att åkalla afgrunden, sade baronessan efter slutad läsning och lät brefvet förtäras af ljuslågan. — I förtviflade fall bör man vända sig till sina vänner. Emellertid misstog Kodom sig. Baronessan sof denna natt likasom i paradisets sköte, oaktadt hon hade åkallat satan. Kanske just derföre. Wanda vaknade, matt, blek, nästan ful, och knöt näfven mot sin lilla spegel, som var nog oartig att säga henne detta. Hennes första tanke vid emottagandet af sin medbrottslings bref hade varit glädje öfver befrielsen. Hon hade andats friare, hon hade sofvit, hon hade i sina drömmar åter upplefvat sitt skiftande lifs triumfer. Hon sade till sig sjelf, att samvetets röst finnes till endast för svaga varelser. — O, i morgon skall allt vara slut, sade hon och kammade omsorgsfullt sitt långa hår, som ännu var beundransvärdt. Derefter skakades hon plötsligt af en rysning. — I morgon, hvem vet? Det är det