godt som utdöd, och i början af semtonde århundradet lärer den sista gamla dvinna. som förstod vendiska språket, hafva dött på Jasmund. De under första tredjedelen af 13-de århundradet anlagda tyska städerna, af hvilka Stralsund isynnerhet hastigt uppblomstrade, bidrogo framförallt att utplåna hrarie spår af öns forntid. Jubelfesten firades den 15 vid Arkona och den 16 i och omkring Garz. Nordd. allg. Zeit. för den 18 dennes delgifver sina läsare de agitationer, som under den sednaste tiden utgått från det fördrifna hannoveranska hofvet i Hietzing. samt de åtgärder, som prenssiska regeringen ansett sig böra vidtaga deremot Den welfiska agitationen arbetar för närvarande mindre genom den dagliga pressen, än genom utgitvandet af brochyrer, alla med hvitt-gult omslag. Reguliärt hvarje fjortonde dag löper en sådan brochyr af stapeln, sedan den förut blifvit anmäld och vederbörligen berömd i Hannov. Volks-Zeit. och den i Leipzig utkommande Sächs. Zeit. hvilka begge stå i det welsiska hofvets tjenst. De flesta af dessa brochyrer utkomma antingen i Miänchen eller i Braunchweig. De i Mänchen utkommande brochyrerna äro nästan alltid våldsammare i sina anfall mot Preussen och specielt mera närgående mot konung Wilhelms person, än de, som utkomma i dand; men alla dessa skrifter öfas likväl af en nyligen utkommen samling .Gelbweisse Lieder hvilken — enligt ,,Nordd. allg. Zeit. — hvimlar af de mest pöbelaktiga, oförskämda och cyniska förnärmelser mot konungens person. Men icke nog dermed; de ,,gulhvita visorna håna t. o. m. den segerrika preussiska armåen och uppmana hannoveranarne rent af till uppror mot de preussiska regeringsmyndigheterna. Detta har naturligtvis föranledt regeringen i Berlin att eflerspörja upphofsmännen till en så farlig agitation. Misstanken — så meddelar ,,Nordd. allg. 2zeit. — föll på en sachsisk författare, som uppehåller sig i Wien och flera gånger skrifvit dikter för exkonung Georg och hans minister grefve Platen samt berömt sig utaf att stå i intima förhållanden till det welfiska hofvet. Då bemälde författare varit så oförsigtig att besöka den preussiska badorten Sandech, blefvo hans papper undersökta. Det heter härom: , Resultatet var, att exkonung Georg och grefve Platen direkt äro att anse som upphofsmän till dessa welfiska agitationer. Grefve Platen bekräftar i bref, hvilka han egenhändigt skrifvit till den här omnämnde litteratören, att det redan blifvit gjordt allt möjligt i pressen för att till det yttersta bekämpa den preussiska listen och trolösheten. Han uppmanar litteratören att understödja saken med ett epos till welferkonungens förherrligande, enär äfven poesien kan mycket uträtta på detta områdets. Tillika öfversänder han i exkonungens namn flera ansenliga penningesummor till diktaren. Såsom mindre väsendtliga, men karakteristiska punkter i de instruktioner, som grefve Platen lemnat den lejde skribenten, förtjena framhållas: 1) den förnyade uppmaningen att i det omtalade epos så mycket och så ofta som möjligt jemföra exkonungen med sin stamfader Henrik Lejonet; 2) det nedsättande sätt, på hvilket grefve Platen yttrar sig om de andre tyska furstar, hvilka följa en motsatt, klok politik. Specielt beklagar han sig ötver den list och lömskhet, som skyttekungen Ernst at Coburg lagt i dagen vid underhandlingarne efter slaget vid Langensalza, och tillåter sig uttryck om denne furstes politik samt hans förhållande till grefve Bismarck, som icke kunna återupprepas. Den vigtigaste punkten uti de i beslag tagda papperen är emellertid det program, i hvilket grefve Platen helt osörbehällsamt utvecklar det egentliga ändamålet med de svelfiska agitationerna. Grefve Platen uttalar sig ordagrannt sålunda: ,,Preussen är alla länders gemensamme fiende. Ett förbund af alla småstater med Frankrike ! i det gemensamma syftet att krossa Preussens makt samt att efter Napoleon I:s exempel kasta det tillbaka öfver Eben är en sjelfuppehållelsepligt för enhrar. Att uppfylla denna pligt mot sig sjelf är ännu möjligt, emedan Preussen ännu icke fullständigt i sig upptagit de nyförvärfvade länderna, och emedan det i dem alla — specielt i Hannover — göres kraftigt motstånd, och på hvilket motstånd man betydligt kan räkna. Sönderstyckandet af Tlohenzollerns stat är icke blott Frankrikes uppgift, utan ligger i alla småstaters intresse, enär dessa makter se sin beskyddare i Frankrike, men alla med fruktan och bäfvan åse den preussiska militärstatens tillväxt. Alla dessa stater hafva ett gemensamt intresse. Nordd. allg. Zeit, SAA———