Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 juni 1868, sida 2

le skinande stöflorna, på den vackra dansen och ridten. Om ni viljen välja en man, och någon man er, så se efter om det är en stadig bonde som gerna arbetar, ej klagar öfver de hårda tider na, om det är en som kan förvalta och förkofr: sin förmögenhet, en som arbetar 6 dagar i veckar och har endast en hvilodag. Om ni påträffar er sådan, så tag den; ty han kan försörja hustru och barn. Om en gång alla jungfrur slogo sig samman h föraktade lä tingar och rumlare, skulle gatnkarnes hela hop försvinna liksom grodorna om vintern. Då blir det åter godt i landet. Ha ni rstått receptet, I jungfrur? Det är ej apotekarelatin, utan rent språk. En rosvarehistoria. , Italia berättar följande ndelse, som skall hafva tilldragit sig vid Ponto Randolfo: En juvelerare, som förde många dyrbara saker med sig, hade erhållit nattherberge hos en prest. På natten bultade det på dörren, och då pigan i huset skyndade till och frågade hvem det rar, ljöd svaret: ,,Domaren, IIon låste upp och tvenne personer inträdde och nedstötte henne, utan itt hon hann gitva ett ljud ifrån sig. Derefter nträngde de i prestens rum och dödade äfvenledes honom. Men, då de ytterligare ville intränga till uveleraren, hade denne fått tid att beväpna sig med en revolver och nhdsköt röfrarne, hvilka vid värmare undersökning befunnos vara ortens domare ch domstolens sekreterare. Sjunken jord. I grefskapet Hamilton på halfön lorida har ett jordstycke om 4 acres sjunkit 50 ot djupt, och det deraf uppkomna hålet har fyllts ned vatten. Bildhuggare. Professor Jerichau har i Lonlon i Syd-Kensington-Museum utställt två af sina beten, hvilka mycket gynnsamt bedömas i Times, Den ena gruppen, som kallas ,,En öferrskning, föreställer två qvinliga figurer, som frerraskas i badet af en fremmande. Detta arvete är utfördt för prinsessan af Wales. Tillika var han utställt ,,Adam och Eva-Priset för warje grupp är 1,000 guineer (cirka 19,000 rdr mt). ,.Bildhuggarkonsten heter det i anledning sraf i .Times, ,är icke utdöd och Thorvaldsens nantel har sallit på skuldror, hvilka äro värdiga utt bära den. Vattenbrist i sydöstra Frankrike. I stalen Nimes och dess omgifningar råder för närvaande så stor brist på vatten, att hushållen ej kunna få tillräckligt deraf för tvätt, matlagning S. V., och petitioner ha ingått till höga vedervörande med anhållan om åtgärder till vattenbritens afhjelpande. Prefekten har derför öfverenscommlt med, bolaget för ParisLyon—Medelhafsernbanan, att från och med den 10 Juni ochjså länge prunnarne i Nimes äro beröfvade vatten, tjenstelickor och tvätterskor i nämnde stad, hvilka önska tvätta linne i Rhönefloden få gratis medfölja pantågen till Beaucaire och åter. Afståndet melan de bgge städerna utgör 1 a svensk mil. Tillämnadt sjelsmord. I , Kristiania Aftenad berättas: En natt kl. emellan 11 och 12, r någon tid sedan, blef en mansperson uppmärkam på, att ett välklädt fruntimmer skyndade från Sjögatan nedåt Piperviksbryggan och kastade sig t i vattnet. Då ingen båt för ögonblicket kunde skaffas tillstädes, kastade mannen sig fullt påklädd sjön och lyckades, dock icke utan mycken möda, lraga fruntimret i land; han måste nemligen simma ett långt stycke med henne bredvid den branta cajmuren, innan han fann ett ställe, der han kunde andstiga. Under simmandet blef han till den srad utmattad, att han nödgades ropa på hjelp, om han också erhöll derigenom, att en person illkastade honom ett par åror. Det var på hög id att fruntimret räddades, Hon var alldeles utan nedvetande och kunde först efter en längre stunds örlopp uppgifva sitt namn och sin bostad. Det ar en ung flicka, hvilken en längre tid hade vänat på bref från sin förlofvade i Amerika, dit han vintras afrest från Kristiania. Han hade vid afesan lofvat att sedermera dithemta henne och nda henne behöfliga penningar för öfverresan. det stället hade hon en af de sednaste dagarne ått ett uppslagningsbref från honom, och i gränelsen håröfver hade hon under en ögonblicklig örvirring kastat sig i vattnet för att dränka sig. )adet var emellertid så till vida nyttigt, som bon u hade fått klart för sig, att den förra häftiga ärleken till hennes otrogne älskare nu hade alleles aisvalnat, och hon kunde nu ingalunda förtå, huru hon hade kunnat falla på den tanken tt för hans skull förkor t lif.