i sin stora portfölj alla assuranspoliserna allt efter deras betydenhet. Sina kläder nedkastade han slumpvis i kappsäcken jemte de osäkra värdepapper, som han ej hade kunnat diskontera ens med ofantlig rabatt. Skall jag uppbränna dem eller taga dem med mig? frågade han sig. — Bah, bränna skulle fordra längre tid. Man tar ju med sig sitt smutsiga linne. Och hvem vet; tiderna kunna förändras, och alla dessa papperslappar kunna stiga. Han ringde. Portvakten lät ej vänta på sig, ty herrskaren Kodom bade på två dagar tämt denne frie medborgare. Penningar göra underverk öfverallt. En ofantlig berlinervagn väntade utanför porten. Bankiren hoppade upp i åkedonet med en lätthet, som man ej kunnat tilltro honom. Piskan klatschar och vagnen rullar majestätiskt framåt. Ett dussin piskrapp, efterhand utdelade åt de båda magra hästarne, föra vår resenär fram till jernvägsstationen. Klockan slog nio, då lokomotivet ilade ut från den ståtliga banhallen. XXXIV. Salpetrieres tårhil. Resan från Briissel till Paris sker vanligtvis utan några äfventyr. Dessutom var Kodom ensam i sin kup6, så att han ej behöfde underhålla något samtal. Han betraktade landet, hvilket föreföll honom fult och platt, samt bondgvinnorna, hvilka tycktes föga bry sig om sina händer och fötter. Vid Saint-Quentin föll det honom in att söka litet omvex