Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 juni 1868, sida 2

— Äkta engelska spetsar! kraxade hor med en ton, som ej tillät några invänd ningar. Det blef en obeskriflig uppståndelse Alla dessa stackars vansinniga trängdes omkring sen, som bar engelska spetsar Alla ville på en gång vidröra dem, och detta med sådan ifver, att Wanda, som kände sig nära att qväfvas inom denna ring af trollpackor, började bana sig väg med sina kraftfulla armbågar. Ett ohyggligt oljud helsade denna krigiska demonstration. Några härmade en papegoja, andra skällde, en jamade som en kärleksfull katt, en annan gol som en tupp, en tredje spelade guitarr på en träspjäle, alla tjöto, och detta oväsen hotade att aldrig taga slut. De vansinniga följde baronessan i hälarne och ådagalade sin poundran genom de mest skärande missjud. ) Guitarrspelerskan skränade: Vinden suckar, vinden suckar, Bortför blad och kärlekseder! Eder! Eder! Eder! Till lycka för haronessans örhinnor, ringde en klocka i detsamma, och allt blef tyst såsom genom en förtrollning. Närvaron af tre eller fyra herkuliska vaktare var tillräcklig att bringa de oroliga pensionärerna i ordnade led, likt en afdelning konskriberade. Framåt! och de marschera till verkstäderna, — ty vissa kunna arbeta; — de oroligaste återvända till sina celler. Några privilegierade, hvilka ej äro helt och hållet öfvergifna af sina familjer, och hvilkas anfall ej hota den allmänna säkerheten, hafva tillåtelse att promenera på gården så mycket de vilja. Vaktarne, hyil