Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1868, sida 2

Under mellanakten, som följer ester huf vudanfallet och föregår desserten, nalkades Jean Sbogers i egen person med högtidliga steg, samt iklädd splitter nya, hvita bomullsvantar, och nedsatte midt på bordet en pastej, som erinrade om forna tiders byggnadskonst. Det var Parthenonstilen, den göthiska, och Invalidhotellets döme, skickligt förenade. Kärleksgudar a! socker klättrade uppför kolonnerna, och stockrosor utan rötter omgåfvo den ståtliga byggnadens spets. I detta ögonblick pågick en ytterst liflig lärd diskussion, späckad med citater, mellan den unge redaren, som ej hade glömt sina klassiker, och den gamle lärde, hvilken påstod sig hafva upptäckt nya satser — Jag bedyrar att Vitruvius — — — Jag försäkrar er att Cesars kommentarier — — Och ni anar resten, då man kommit in på dessa brännande områden. Kodom fann ej något medel mot denna börjande klassiska brand. Han fyllde glasen; men elden hade fallit i minan, — en verkligen osläcklig eld. Nya sändningar af varor anlände. De disputerande tystnade ett ögonblick för att beundra, derefter äterkommo de till Vitruvius, kapitlet IX, paragraf 6. Bankiren begagnade tillfället att ursäkta sig för det han gick ut och hemtade litet frisk luft. Han återvände till sitt sofrum, och der, inom kortare tid än vi behöfva för att berätta det, framtog han ur sin ryssläderkappsäck tvenne jernkulor, hvar och en omlindad med en tarmsträng. Han inlade dem med största varsamhet på botten af de båda kistorna, hvilkas kemiska inred