men åt oss börja med börjanJag har den äran att för er presentera herr Robert Kodom, en nabob från ChaussåedAntin, hvilken har satt sig i sinnet att ersätta tågvirket, tjäran och segelduken på våra skepp med alla dessa underverk ni här ser. — Ah, vi äro i Indien och ej i Antwerpen! utbrast herr Baös häpen. Han gick rundt omkring salen och granskade spetsarne. — De börja alltid med sina egna produkter dessa ÄAntwerpare! — Endast en kejsarinna skulle kunna betala dessa underverk. Han vecklade upp, lade åter ihop, och isynnerhet förtjustes han af skruden. Han var latinare. Han citerade Ovidii metamorfoser och Horatius. Efter denna beundran, egnad den inhemska industrien, fortfor han: — Och denna servis, värdig en sultan? — Den skall begagnas af oss i afton, om ni tillåter, svarade Robert Kodom och satte sina båda gäster bredvid hvarandra, med ryggen mot elden och magen mot bordet. Han satte sig ensam midt emot dem. Och man serverade soppan. Vi ämna ej intränga på den högre kokkonstens område, hvilket dock spelar en betydlig rol i vår samtida litteratur. Det var ej Gamaches bröllop eller Trimallions gästabud, men en mängd små fina rätter, mera värda att prisas af en förälskad poet än af en didaktisk mage. Tryffel spelade dervid en stor rol. Smaragdperlorna från Rhen följde efter opalerna från Rhone; — men kronan af vinerna befanns vara det ädla, mustiga bordeauxvinet, som tycktes sammansatt af solstrålar och blomdoft.