Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1868, sida 2

ni låter mig verkligen göra en utflykt till feernas land i detta ögonblick. — Jag har redan svarat er att vi befinna oss endast i ett hotell garni. Alla dessa grannlåter och underverk skola afgå den 20 med ert eget skepp. Ni talade nyss om feernas land. Välan, vill ni tilllåta mig att föra er ännu längre ditin? Vi ha framför oss en kunglig servis, ännu fullkomligt obegagnad. Om ni tillåter, så begagna vi den för första gången. Ah, hvilken ide! Börjar jag bli fantastisk vid min ålder? I alla fall är det en dårap, en ovanlig dårskap, åt hvilken mina nner på klubben skola skratta vid min iterkomst till Paris. — Åh, min herre, jag ber! — Nej! Samtyck till att deltaga i denna lilla utsväfning. Jag är ensam, och ag kan ej motstå detta infall. Ni kan ej na hjerta att låta mig äta middag ensam. Dessutom brukar ordentligt folk att äta niddag en gång om dagen. Se så, detär Ugjordt! Den unge Van der Brocken hade tillPragt en tid i Paris, och dess minnen pruka ej vara obehagliga i Antwerpen. Tan emottog således bjudningen, förtjust sver denna öppenhet och denna behaglia hästighet. Vi behöfsa ej tillägga att Jean Sbogers väfvade i sjunde himlen. Han rusade utför trappan och ned till öket. — Gif akt öfverallt! ropade han med hordönsröst. En halftimma för att tilleda en furstlig middag, och allt af bästa valite, — annars prygel ölver lag! Torts.)