Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 juni 1868, sida 2

nom billiga, för hvar och en tillgängliga! rifter. 1 I Charente-departementet fortfar oron i 1 sinnena, och man fruktar nya oroligheter i Montendre, Saint Savin, Reignac och Croix Gent. Flera sqvadroner lansierer ha blifvit afsända till dessa trakter. Ansående rättegången mot detta ganska egnal; slag af orostiftare eriar man följande. De 1 anklagade yttrade alla, att de endast haft för afsigt att förbindra återinförandet af 1 tionden. samt att de varit öfvertygade om, tt, ifall de bilder, som i kyrkorna af dem blifvit förstörda, der fått qvarstå ä sra timmar, skulle den omnämnda feodala rättigheten blifvit lag. De tillade äfven, att man hotat dem med misshandlingar, om de icke deitogo i demonstrationen, och framhöllo dessutom, att de under densamma ständigt ropat: ,,Lefve kejsaren! Trettio vittnen äro förhörda, hvaribland pastorerna i Reignac. GÅnårac och Donnezac. En del af de anklagade ha blifvit dömda till tre månaders fängelse; en af dessa är medlem af ett kommunalråd. SERBIEN. : Hela landet är förklaradt i beligringstillstånd. Trupperna äro ställda på krigs-JI fot och ett halft års sorg är anorduad ofter den mördade fursten. Flera af de arresterade ha blifvit förföljda af det uppretade folket. Af den inledda undersökningen synes framgå, att det är personlig hämnd och icke politiken, som ligger till grund för mordet. I ASIEN. Ä UInderrättelsen om ryssarnes segrar i CentrakAsien och specielt Samarkands in-5 tagande den 14 Maj, som sull i kta Turkestans inf yska riket, har af nära liggande orsaker väckt stor uppmärksamhet öfverallt! i Europa, men isynnerhet i England. Engelska pressen har under de trenne sednaste åren med mycket lugn åsett ryssarI nes utvidgningar i Asien och i visst hänseende (med afseende på de erentuellass handelsfördelarne) till och med förklarat s Rysslands framsteg för önskvärda, men sm naturligtvis med det förbehåll att icke korsa Englands egna intresse. Nu synesss man likväl hysa fruktan för, att detta lätt s kan blifva fallet. Ännu år 1865 förkla-I 1 l Z e rade tidningen ,Athenseum: , Vi draga ke i betänkande att förklara den för en fiende till mensklighetens väl, som icke med tillfredsställelse ser ryssarnes framsteg i Central-Asien, ty dessa framsteg iro liktydiga med civilisationens utbredning i den minst bekanta och mest barbariska afkrok af vårt jordklot, och till och med om det ljus, som utbredes, icke alltid är det renaste, måste man likväl medgifva, att det är mycket att töredraga framför det mörker, som nu herrskar i dessa trakter. Så snart de ryska besittningarne beröra Khorassan, Kabul och Inlien, skall slafveriet och den afskyvärda menniskohandeln få elt slut och handeln blifva befriad från de allraodrägligastesl — —— AM vc — — — bojor. Om icke politisk afundsjuka gör sl sig gällande, så måste England betrakta a införlifvandet af Khiwa, Bokhara och deli i angränsande länderna med Ryssland som t en för menskligheten lycklig tilldragelse.!l Detta mycket välvilliga yttrande från en-I gelsk sida skrefs emellertid på en tid, dåld Ryssland först kommit i besittning af den su norra delen utaf khanatet Khokand, som a under namn af guvernementet Turkestana insörlifvades med generalguvernementet 5 Orenburg. Khanaterna Bokhara och Khiwad 8 1 voro då ännu så godt som sjelfständiga. Det nya guvernementets hufvudstad var Hasret vid Sirdarja-floden, circa 65 geogr. s mil norr om Å okhara och Samarkand. Ett framskridande af 65 mil på 3 år och det tullständiga införlifvandet ar ett territorium af ungefär samma storlek som Frankrike är emellertid fakta, hvilka nog kunna 2 vara egnade att väcka bekymmer. Mor-i r I — a ning Herald för den 6 dennes tror sig derför böra varna engelska regeringen mot allfär stor likgiltighet i afseende på! ryssarnes oupphörliga framträngande mot söder, som nu redan bragt dem så nära det engelska Ostindiens gränsor, att egentigen endast khanatet Khundus och nordvestra delenj af Afghanistan åtskilja dem från engelsmännens besittningar. Nämnde tidning fruktar att de tvenne rivaliserande makterna lätt kunna stöta samman i Afshanistan och tror sig redan nu igenkänna Rysslands intriger och hemliga agitationer i de inre strider, som under det sednaste året härjat Kabul och de andra närzränsande länderna. I motsats härtill sö-s cer den ryska ,Invaliden bevisa, att 1125 zarne, till och med om de hafva fast fot Samarkand och Kodschend, likväl icke kunna utöfva något inflytande på länder, som äro skiljda från dem genom omätliga öknar och oöfverstigliga bergskedjor. I n Imänhet synes likväl den meningen ig England vara öfvervägande, att Rysslands f. nblandning i Afghanistans inre förhållanlen måste mötas med energi, enär eljest) let sista bålverk faller, som försäkrar! Englands besittningar mot norr. Man ruktar visserligen icke, att ryssarne skola! q :röfra Ostindien, men desto mera för, att y engelska handeln skall blifva beroende afs) Yska regeringens åtgärder. Khanaterna i Turan omfatta, enligt den s pekante resanden Vambery, en befolkning in f 9 millioner, det år 1867 införlifvade ;f khanatet Khokand räknar 3 millioner. :a Staden Taschkend ligger vid en biflod af! Sirdarja och har 100,000 innevånare, icke mindre än 700 moskåer och 16 muhame-um lanska högskolor samt 13 stora lararanmserier, hvilka alltid äro uppfyllda med äs resande, som mötas här från hela detju nre Asien. Khodschend är något mindre sa in Taschkend, men ännu vigtigare som d nandelsstad, enär landsvägarne från Sa-i: narkand och Khiwa här sammanstöta. Det är centralpunkten för affärerna mel-Ä an Persien, Afghanistan, Indien, Kinalö och Ryssland. En sådan belägenhet visste h redan Alerander den Store att skatta u högt, ty enligt all sannolikhet är det nu-y Ananag Khadeceahand dat af hanam an e N