stare, om han kände till någon efterbildg ningsfabrik med billiga priser. Den hederlige mannen förde honom till en närbelägen gata, der Kodom mot några tiotal louisdorer snart hade utvalt en massa spetsar, hvilka togo sig ganska väl ut och frambragte en verkligen förvånande verkan då de tillskrynklades på ett visst sätt. Det var en hel åsnelast. En af bodbetjenterna kastade packen på axeln med surmulen min vid ett tecken af sin husbonde samt följde Kodom, hvilken gick ankfull, men likväl glad. Tio minuter derefter anlände man till qvarteret, der den feta fickan visade sitt ljufvaste leende. — Iag packen, min flicka, och följ mig, sade Kodom torrt, utan att besvara hennes artigheter. — Lemna mig nu ensam. Till klockan fyra anskaffar ni en dragkärra, tillräckligt stor att rymma allt detta bagage, — samt två karlar. — Till klockan fyra, ja, herrn kan lita derpå. Sedan den stätlige bankiren från Chausste-TAntin blifvit ensam, aftog han sig rocken och uppkaflade sina skjortärmar likt en färgare. Till en början låste han dörren och tillstoppade med papper alla springor, genom hvilka nyfikna blickar kunde intränga. F