Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 juni 1868, sida 2

— Jag skyndar genast och för honom hit. — Nej, först klockan fem, ty jag har ej ännu slutat mina inköp. Taikunens favoritgemål, som kallas Vishetens blomma, Lotus skönhet och Lianens smidighet, — hvilket är ännu krångligare än Van der Brocken! — har önskat sig en skrud af Malinesspetsar, som skulle väcka afund hos våra europeiska drottningar. Ni skall få se. Jean Sbogers ögon uppspärrades alltmera af förvåning. Han ilade bort, snabb som en vindthund, för att uträtta den magnifika fremlingens befallningar, och bankiren å sin sida begaf sig till stadens ryktbaraste spetsfabrikant. Der fanns ingenting för vackert eller för dyrbart för honom. Un fullständig skrud för tjugotusen francs. Näsdukar, hvilkas värde kunde hafva underhållit tio familjer, slöjor värdiga drottningen af Saba, schärp, som kunnat förleda de sjutusen jungfrur. Han kastade femtusen francs på disken som handpenning, lemnade sitt kort samt adressen på sitt hotell och bad att varorna samt detaljerade räkningar skulle skickas till honom precis klockan sex samt aflemnas i hans egna rum. — Nu, sade han till sig sjelf, i det han aflägsnade sig, — har jag sysselsatt mig tillräckligt med lekverk. Det är tid att företaga allvarsammare saker. — Ah, utropade han och slog sig för pannan, — jag var nära att glömma det puder jag måste slå i de beskedliga menniskornas ögon. Han frågade en förbigående tullvaktmä